Mot ett cirkulärt och resurseffektivt byggande : En analys av möjligheter och hinder för ett ökat återbruk av bygg- och rivningsmaterial på lokal nivå

Sammanfattning: För närvarande konsumerar städer 60–80% av de naturliga resurserna globalt. De producerar 50% av det globala avfallet och över 70% av växthusgasutsläppen. År 2050 uppskattas att den ökande urbaniseringen lett till att närmare 70% av världens befolkning bor i städer. Urbaniseringsgraden i Sverige är betydligt högre än det globala genomsnittet, och en fortsatt utveckling av landets städer och dess bebyggelse ser ut att vara oundviklig. De negativa miljöeffekterna av denna urbana utveckling är tydliga; den svenska bygg- och fastighetssektorn är bland annat ansvarig för ca 21% av de totala inhemska utsläppen av växthusgaser (gruvindustrin exkluderad). Merparten av dessa utsläpp härstammar från tillverkningen av byggmaterial som betong och stål. Byggbranschen klimatpåverkan är något som de senaste åren börjat uppmärksammas allt mer, och möjligheten att implementera cirkulära praktiker för att minska klimatpåverkan har lyfts på såväl EU-nivå som av den svenska regeringen. Även mer lokala initiativ har tagits av bland annat Stockholms kommun som 2021 publicerade ”Handlingsplan för cirkulärt byggande”. Det övergripande syftet med detta examensarbete är bidra till detta genom att undersöka förutsättningarna för ett cirkulärt och resurseffektivt byggande på lokal nivå. För att undersöka dessa förutsättningar har en systematisk litteraturstudie av tidigare forskning inom ämnet samt en kvalitativ intervjustudie med kommunala och privata aktörer inom byggbranschen genomförts, vilka resulterat i att flera utmaningar och möjligheter identifierats. I analysen av resultaten framkom fyra teman på insatser som kan möjliggöra återbruk av bygg- och rivningsmaterial i projektspecifika planeringsprocesser. Slutsatsen av studien är att det inte finns något entydigt svar på hur ett ökat återbruk i större skala kan uppnås, och att vissa utmaningar är mer omfattande än andra, till exempel bristen på en tillräckligt utvecklad återbruksmarknad. Trots detta ges ett antal rekommendationer som kan ge vägledning i att möjliggöra återbruk i enskilda projekt. Därtill tillkommer även förslag på områden inom vilka vidare forskning bör bedrivas.