Intensivvårdssjuksköterskans mätning av gastrisk residualvolym hos patienter med enteral nutrition

Sammanfattning: Bakgrund: Kontroll av gastrisk residualvolym (GRV) via aspiration sker på intensivvårdsavdelningar med syfte att säkerställa tillräcklig nutritionstillförsel och utvärdera risken för komplikationer relaterade till enteral nutrition (EN). Studier visar på oenighet huruvida stor GRV faktiskt ökar risken för negativa effekter, dessutom varierar rutiner för GRV-mätning gällande teknik, frekvens och mängd som aspireras och om aspiratet kasseras eller returneras till patienten. Internationella riktlinjer finns men saknas i Sverige där stor variation gällande GRV-rutiner råder. Syfte: Syftet var att undersöka om intensivvårdssjuksköterskans rutinmässiga kontroll av GRV hos patienter med EN var motiverad och om detta kunde medföra negativa effekter. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats baserad på resultatet av 14 vetenskapliga artiklar av kvantitativ design, analyserade med narrativ syntes. Resultat: Fem huvudteman identifierades vid syntes av artiklarnas resultat: Rutinmässig GRV-mätning ej motiverad; Rutinmässig GRV-mätning motiverad; Nutritionstillförsel; Gastrointestinal (GI) intolerans; samt Negativa effekter i kontext av GRV rutiner. Tolv av artiklarna fastslog att rutinmässig mätning av GRV inte var motiverad. Vidare påvisades att utesluten GRV-mätning kunde bidra till förbättrad nutritionstillförsel men ingen skillnad kunde ses avseende GI intolerans och andra negativa effekter. Slutsats: De sammanlagda resultaten styrker tidigare forskning och indikerar att fördelar med rutinmässig GRV-mätning är obefintliga. Fler RCT-studier behövs samt en enhetlig definition av begreppet GI intolerans. Uteslutning av GRV-mätning kan leda till förbättrad tillförsel av EN utan att påverka förekomst av GI intolerans eller övriga negativa effekter. EN och dess tillförsel har en central betydelse i förbättring av patientens hälsa och minskning av negativa effekter associerat med intensivvård. Intensivvårdssjuksköterskan bör därmed göra en individuell och personcentrerad bedömning kring behov av och relevans med GRV-mätning.