Är det en mänsklig rättighet att tigga?

Sammanfattning: Det utbredda tiggeriet i Europa öppnar upp för många frågor. I Sverige är regleringarna kring tiggeri relativt oklara. Efter min tolkning av gällande rätt visas att tiggeriet inte är förbjudet och inte heller tillståndspliktigt enligt ordningslagen. Dock finns det vissa möjligheter att genom lokala ordningsföreskrifter belägga det aktiva tiggeriet med tillståndsplikt med hänsyn till att det stör den allmänna ordningen. Att förbjuda det passiva tiggeriet synes inte vara möjligt enligt dessa bestämmelser då det inte stör den allmänna ordningen. En fråga är om mänskliga rättigheter skulle hindra ett potentiellt tiggeriförbud, och svaret på denna är enligt mig förmodligen nej. Trots att yttrandefriheten i andra länder, såsom i USA, är långtgående och enligt rättsfall verkar täcka visst tiggeri är min slutsats att samma tolkning inte kan göras i Sverige. Att passivt förmedla ett budskap om utsatthet till samhället tordes omfattas av yttrandefriheten men inte en förfrågan om allmosor. Det är enligt många undersökningar visat att majoriteten av de som tigger är från Bulgarien och Rumänien, men det är enligt min mening inte fråga om en indirekt diskriminering vid ett tiggeriförbud då ingen grupp skulle gynnas av att bestämmelsen i huvudsak skulle drabba rumäner och bulgarer. Inte heller rätten till en tillfredsställande levnadsstandard torde förhindra ett tiggeriförbud då denna rättighet bör begränsas till personer med en koppling till staten. Trots att det kan finnas skäl mot att förbjuda tiggeri i Sverige förefaller mänskliga rättigheter inte vara ett av dem.