I och för sig och i och för sig : En komparativ studie av i och för sig i olika skeden av historien

Sammanfattning: I och för sig är idag ett uttryck vars betydelse inte helt lätt låter sig härledas från de inbördes orden. En sökning i Språkbankens historiska korpusar ger vid handen meningar som […] lifwet är aldrig wigtigt i och för sig sielft, aldrig såsom ändamål, blott såsom medel till sedlighet (Stockholmsposten år 1820), där användningen verkar skilja sig från hur vi idag använder uttrycket. Metoden semi-automatic uniqueness differentiation (SUDi) är en nyligen framtagen metod för polysemidisambiguering. SUDi är framtagen för att utföra undersökningar av synkront material, och har tidigare inte används i en diakron undersökning. Det huvudsakliga syftet med föreliggande undersökning är att med hjälp av SUDi finna empiriskt stöd för hypotesen att i och för sig idag är polysemt med hur det en gång har använts. Undersökningen syftar dock även till att evaluera hur väl SUDi lämpar sig för en diakron undersökning som denna. De två tidsperioderna som undersöks är år 1820–1839 samt år 2000–2013. Valet av perioden 1820–1839 motiveras av att träffarna på uttrycket först vid den här perioden är tillräckligt många till antalet, samt att texten uttrycken förekommer i håller tillräckligt hög kvalitet. Materialet består totalt av 200 meningar, 100 stycken från vardera tidsperioden, och utgörs av tidningstext. Uppsatsens teoretiska ramverk är konstruktionsgrammatiken. Metoden SUDi består av fem steg: (i) använd en korpus för att samla in exempel på formen som tros vara polysem, (ii) sortera intuitivt in exemplen i två filer, (iii) kör filerna genom ett annoteringsprogram som märker upp texterna med språkvetenskaplig information och producerar xml-filer av de annoterade texterna, (iv) kör xml-filerna genom Uneek, ett webbaserat verktyg som utför komparativa analyser av annoterad text, och presenterar vilka drag som är unika för vardera texten och vilka drag de har gemensamt, (v) tolka resultatet. Resultatet visar att i och för sig i det moderna materialet och i och för sig i det äldre materialet högst troligt är polysema. Ett par av de för det äldre uttrycket unika dragen som visade sig utgöra empiriskt stöd för polysemi är att själv kan stå omedelbart efter i och för sig i satsen, samt att i och för sig kan ingå i en participfras med betrakta. Vad beträffar metodens lämplighet för diakron undersökning påträffades tre problem: flera av skillnaderna Uneek tar fram i själva verket skillnader mellan de två språkskedena generellt, det krävs en del extra manuellt arbete som är tidskrävande, och delar av valideringen blir problematisk eftersom en nutida forskares språkliga intuition inte med tillfredsställande säkerhet kan bedöma meningars acceptans i tidigare skeden av historien. Trots dessa problem bedöms metoden, med viss anpassning, vara användbar även för diakrona undersökningar.