Behandling med stamceller vid osteoartrit hos häst

Sammanfattning: Synovialleden är uppbyggd av hyalint brosk, subkondralt ben, ledkapsel med ledvätska samt senor och ligament. Hästens leder utsätts för stora påfrestningar vid arbete och det krävs att alla vävnaderna i leden samarbetar för att upprätthålla ledens funktion. Ledens uppgift är att fördela belastningen över hela ledens yta vid rörelse. Ledbrosket består av kondrocyter och extracellulärt matrix. Matrixet består till största delen av vatten, kollagen och proteoglykaner. Kollagenet bildar ett nätverk som ger leden en hög draghållfasthet. Mellan kollagenfibrillerna ligger proteoglykanaggregaten insprängda. Glykosaminoglykaner (GAGs) sitter bundna till proteinkedjan av molekylen. Dessa är negativt laddade och binder vatten, vilket ger leden en stötdämpande förmåga. Den vanligaste proteoglykanen i brosk är aggrekan vilken ute i matrixet är bunden till hyaluronsyra. Det subkondrala benet kan i viss utsträckning anpassa sig till den belastning som det utsätts för. Vid hårt arbete kan benet förtjockas och skleros kan ses på röntgen. Ledkapseln byggs upp av två lager – en yttre fibrös kapsel som ger mekanisk stabilitet samt ett inre synovialmembran innehållande synoviocyter, vilka producerar hyaluronsyra till ledvätskan. Ledvätskan är ett ultrafiltrat av blodet och innehåller stora mängder högmolekylär hyaluronsyra i en frisk led. Ledvätskan förser även brosket med näring. Osteoartrit (OA) är en låggradig inflammatorisk sjukdom där ledens alla vävnader kan vara involverade. Den vanligaste orsaken till uppkomst av OA är felbelastning av leden under en längre tid, exempelvis vid träning. Hos en frisk led råder en balans mellan uppbyggande och nedbrytande processer i brosket. Vid en kronisk inflammation i leden ökar de katabola aktiviteterna. Broskhål kan ses makroskopiskt då de ingående matrixmolekylerna bryts ned. Ofta initieras OA av en synovit eller en kapsulit. Vid inflammationen frisätts proinflammatoriska cytokiner och mediatorer från synoviocyter och kondrocyter. IL-1 stimulerar de katabola enzymerna MMPs och ADAMTs, vilka bryter ned matrixkomponenter. I och med att broskmatrixet bryts ned blir leden mindre flexibel och tänjbar. Nya skador uppstår lättare då brosket har en nedsatt elasticitet på grund av degenereringen. Mesenkymala stamceller (MSCs) är celler som kan differentiera ut till ben-, brosk-, sen- och fettceller vid rätt odlingsbetingelser eller vid olika omgivningsbetingelser i vävnaden. Intresset för stamcellsterapi har ökat kraftigt den senaste tiden på grund av stamcellernas tilltro att regenerera vävnad. Ledbrosket har hos en vuxen häst dålig regenerationsförmåga. Förhoppningen är därför att MSCs ska kunna användas rutinmässigt för att återbilda skadat brosk och återställa ledens ursprungliga funktion. Ett antal experimentella och kliniska studier har genomförts på häst, både med inducerad och med naturligt uppkommen OA. Vid behandling med MSCs har kliniska förbättringar, som minskad hälta och svullnad setts, och en stor andel av de behandlade hästarna har återgått till arbete. Resultaten är lovande och MSCs har stor potential som terapiform vid OA på häst i framtiden. Dock är antalet publicerade studier få och många av studierna saknar kontrollgrupper. Syftet med detta arbete är att studera de vetenskapliga studier som finns publicerade inom området, samt att beskriva synovialledens anatomi och patofysiologin bakom OA.