Riskhanteringsverktyg i växtodlingen : har växtodlingsproduktionen tillräckligt med verktyg för att hantera finansiell risk?

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Department of Work Science, Business Economics, and Environmental Psychology

Sammanfattning: Denna studie är gjord med anledning av den förväntade ökade riskexponering växtodlingsproducenter kommer stå inför vid ett förändrat klimat. Torkan 2018 slog hårt mot landets lantbrukare och lönsamheten upplevdes som kraftigt försämrad. Regeringen valde att införa ett krispaket, vilket en del representanter från branschen inte ansåg vara tillräckligt. Jordbruksverket håller med till viss del och ser det problematiskt att även lantbrukare som inte har drabbat av torka, får tillgång till ett krisstöd. Idag kan inte lantbrukare försäkra sig mot exceptionella väderfenomen och försäkringsutbudet för växtodlingsproducenter är relativt smalt. Anledningen till detta är att premien anses bli för kostsam för att anses som attraktiv. Länder både i och utanför Europa väljer olika tillvägagångsätt för att hantera de risker som växtodlingsproducenter exponeras för. Inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns möjligheten till att finansiera riskhantering med statliga medel för att exempelvis subventionera försäkringspremier. Sverige har varit av den uppfattningen att gårdsstödet tillsammans med marknadsrelaterade åtgärder är tillräckliga, för att hantera de produktionsrisker lantbruket utsätts för. Syftet med studien är att undersöka om växtodlingsproducenter tycker att riskhanteringsverktygen vi har idag är tillräckliga, samt undersöka hur andra länder har valt att gå tillväga. Litteraturstudien innehåller ämnen som berör riskhantering och förklarar vilka verktyg Sveriges växtodlingsproducenter har tillgång till idag för att hantera produktionsrisker. Den förväntade nyttoteorin används för att förstå hur individer tar beslut under osäkerhet och risk. Studien tar även upp länder i och utanför EU, för att få en förståelse hur olika länder väljer att hantera deras produktionsrisker. Åtta växtodlingsproducenter utspridda i landet intervjuades genom semistrukturerade telefonintervjuer för att få svar på frågeställningarna. Svaren resulterade i relativt spridda svar, men samtliga av respondenterna ansåg att de verktyg som idag finns tillgängliga för att hantera risker i växtodlingsproduktionen inte är tillräckliga. Skattesystemets utformning har öppnat upp möjligheter för resultatutjämning men lantbrukarna kan inte använda dess fulla potential. På grund av den dåliga lönsamheten i branschen finns det inget resultat att bygga buffert på till sämre år. Gårdstödet anses till viss del blivit kapitaliserat i högre kostnader och därmed tappat sin funktion, eftersom syftet har varit att stödet ska fungera som en buffert för att jämna ut fluktuationer mellan åren.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)