E-marknadsplatser i pappers- och massaindustrin- ett relationsproblem?

Sammanfattning: Problem · Hur fungerar en e-marknadsplats och vad kan den tillföra pappers- och massaindustrin? · Vilka marknadsföringsteoretiska problem och möjligheter har e-marknadsplatser för pappers- och massaindustrin med utgångspunkt från relationsmarknadsföring? · Varför har de nuvarande e-marknadsplatserna i denna bransch svårt att få igång handel? · Kan e-marknadsplatser i dess nuvarande form bli en framgångsrik modell för e-business i pappers- och massaindustrin och hur kan framtiden tänkas se ut? Syfte Uppsatsens syfte är att beskriva och analysera företeelser i samband med försöken att introducera e-marknadsplatser för pappers- och massaindustrin. Metod En fallstudie av två e-marknadsplatser inom pappers- och massaindustrin har gjorts. Materialet kompletterades med synpunkter från en industrirepresentant. Med utgångspunkt från hypotesen applicerades relationsmarknadsföring på undersökningsmaterialet. Även andra skriftliga källor har använts för att skapa en bild av den traditionella branschens affärslogik. Slutsatser Ansträngningar att etablera e-marknadsplatser åt pappers- och massaindustrin har misslyckats. Detta beror på att marknadsplatserna hittills präglats av transaktionsmarknadsföring och inte relationsmarknadsföring. Vidare har e-marknadsplatser tillhandahållits av en tredje part. Transaktionsmodellen innebär att interaktionen mellan producenten och kunden blir kortsiktig och anonymiserad. Pappers- och massaindustrin är rädd att relationer tar skada av att använda en oberoende e-marknadsplats. Man ser en intensivare konkurrensbild och en risk att e-marknadsplatsen tar över kontakten med kunden. En e-marknadsplats åt pappers- och massaindustrin kan tillföra mycket, men den bör i stället drivas av industrin. Om industrin driver marknadsplatsen undviker man hyperkonkurrens, bygger relationer och vårdar sitt varumärke.