Själavårdens betydelse för krigföringsförmågan : yngre officerares uppfattning

Detta är en Master-uppsats från Försvarshögskolan

Sammanfattning: Försvarsmakten har anställda läkare för att hantera militärers fysiska problem, psykologer för deras mentala problem och präster för själsliga problem. Försvarsmakten ger uttryck för att själavård bidrar till operativ effekt och präster är satta att leda själavården. Forskning visar på ökad risk för stressymptom bland personal som deltagit i militära missioner och att goda relationer kan motverka destruktiva symptom. Inom ramen för denna studie har ingen svensk forskning påträffats som stödjer att själavård bidrar till operativ effekt. Själavårdskonceptet är outforskat ur ett militärt perspektiv och studien vill bidra med vetenskapligt grundad förståelse om dess roll och vilken betydelse själavården har för krigföringsförmågan. Genom en induktiv ansats och ett kvalitativt perspektiv har förståelsen utvecklats med en anpassad form av grundad teori. Forskningsfrågor 1. Vilken roll spelar själavården för officerare i Försvarsmakten? 2. Upplever officerarna att själavården har betydelse för krigföringsförmågan? Resultatet visar att militär själavård kan förstås som en decentraliserande process bestående av traditionell, social och spirituell vägledning. Resultatet presenteras i en tredimensionell modell som sammantaget baseras på tolv kategorier som framträtt ur empirin. Betydelsen av militär själavård för krigföringsförmågan framstår som en individuell drivkraft som armerar och förstärker krigföringsförmågan. Diskussionerna i studien består av tre teoretiska analyser: Den första diskussionen förbinder resultatet med forskningsöversikten. Den andra diskussion förenar resultatet med den teoretiska referensramen där en utvecklad modell av krigföringsförmågan presenteras. Den tredje diskussionen utgörs av en perspektivisering där resultatet projiceras mot teori som framträtt sent under studien.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)