Due diligence och företagsförvärv

Sammanfattning: Min uppsats syftar till att beskriva due diligenceundersökningen ur ett helhetssynsätt vid företagsförvärv. Due diligencebegreppet kommer från USA. En due diligence innebär att något, exempelvis ett bolag, granskas utifrån en aktsamhetsnorm. Utförandet är en omfattande och ingående analys, undersökning och kartläggning av ett bolag, då det skall introduceras på börsen vid samgående med andra företag eller då ett bolag skall förvärvas. En due diligenceundersökning görs företrädesvis vid större transaktioner men förekommer även vid mindre, framför allt om utländska intressenter är inblandade. Uppsatsen inleds med en genomgång av företagsförvärv. Jag beskriver skillnaderna mellan att växa organiskt och genom förvärv samt visar på vad som skapar värde i ett företag. För att förstå due diligenceundersökningen har jag beskrivit förvärvsprocessen i dess helhet. Processen beskrivs utifrån sex steg. Det första steget är att företaget utverkar en förvärvsstrategi, det andra är identifiering av eventuella målbolag som är intresseranta, det tredje och fjärde stegen är att utröna strategiska och finansiella utvärderingar, femte steget är att förhandla med målbolaget och det sista steget är att integrera målbolaget med köparens företag. Due diligence är inte någon fastställd standard utan måste anpassas till varje specifik förvärvssituation. Det finns ett flertal delar av due diligence- undersökningar med olika fokus. De mest framträdande är den juridiska, kommersiella, finansiella och miljömässiga. Den juridiska delen syftar till att undersöka de avtal där målbolaget är part. Den kommersiella undersöker målbolagets framtidsutsikter genom att bl.a. studera konkurrensen, etableringshinder och potentiell kundkrets. Den finansiella undersökningen syftar till att ge köparna en bild av målbolagets kassaflöden, vinster och omsättning. Den miljömässiga undersöker olika miljökonsekvenser som kan drabba köparen. Resultatet av due diligenceundersökningen bildar ett beslutsunderlag för köparen vid förhandlingarna med målbolaget. I förhållandet mellan köparen och säljaren reglerar KöpL- ansvarsfördelningen. Förvisso är det möjligt för parterna att avtala bort KöpL, då den är dispositiv. Avtalsfriheten är dock begränsad av 36 § AvtL, som kan tillämpas om avtalsvillkoren är oskäliga för någon av parterna. Felbedömningar kan göras enligt 17 § KöpL, utifrån omständigheter som inte stämmer överens med vad som avtalats mellan köparen och målbolaget. Säljaren har både en upplysnings- och informationsplikt. Upplysningsplikten är en skyldighet att informera köparen om förhållanden som på ett negativt sätt kan påverka köpet. Det behöver dock enbart rör sig om förhållanden som säljaren har faktisk kännedom om. Informationsplikten innebär att säljaren har ett strikt ansvar för den information som han lämnar enligt 17 och 16 § § KöpL. Säljaren blir således ansvarig för fel även om han är i god tro om att de uppgifter han lämnat varit korrekta. Köparen har enligt 20 § KöpL inte någon undersökningsplikt per automatik. Först när köparen undersökt eller uppmanats att undersöka det förvärvade bolaget kan bristfällighet i undersökningen eller underlåtenhet läggas köparen till last. Due diligenceundersökningens omfattning beror på avtalet, handelsbruk eller av det som anges i lagtexten, 20 § KöpL, vad köparen borde ha märkt. Denna formulering indikerar att hänsyn tas till omständigheter som köparens sakkunskaper, om köpeobjektet är svårundersökt samt säljarens beteende och garantier.