EFFEKTER AV MAXIMAL ISOMETRISK POST ACTIVATION POTENTIATION PÅ DYNAMIC STRENGTH INDEX

Sammanfattning: Introduktion: Dynamic Strength Index är ett ratio som beskriver en individs förhållande mellan maximal och explosiv styrka. Post-activation potentiation (PAP) är ett fenomen där en förberedande aktivitet, exempelvis knäböj, används för att få en prestationsförbättring i en kommande aktivitet. Syftet med denna studie var att undersöka om (a) isometriska partiella knäböj (IPK) påverkar Dynamic Strength Index-ration (DSI), (b) IPK påverkar hopphöjd eller maximal kraft i CMJ, c) IPK påverkar maximal kraft i IMTP, (d) det finns någon signifikant korrelation mellan DSI-ratio och PAP-effekt. Metod: Fyra manliga och fyra kvinnliga beachvolleybollspelare (ålder 24.2 ± 3.8 år, vikt 72.7 ± 11.5 kg, längd 179.3 ± 9.2 cm) deltog i en counterbalanced measure design studie med två testtillfällen. Deltagarna utförde countermovement jump (CMJ) på kraftplattor och isometric mid-thigh-pull (IMTP) med en lastcell under båda testdagarna DSI och DSIPAP. Under DSIPAP utfördes även IPK som en förberedande aktivitet.                                                                                                                                Resultat: Resultaten visade ingen signifikant skillnad på DSI-ratio mellan testtillfällena DSI och DSIPAP (p=0.42). Resultaten för CMJ (cm) visade en lägre hopphöjd vid DSIPAP och en signifikant skillnad (p=0.042). Ingen signifikant skillnad för varken CMJ PF (p=0.96) eller IMTP PF (p=0.20) mellan DSI och DSIPAP hittades. Resultaten visade inte heller någon signifikant korrelation mellan DSI-ratio och PAP-effekt för CMJ peak power (r=-0.38) och CMJ hopphöjd (r=-0.21).                                                                                                                                                                       Konklusion: Maximala isometriska knäböj verkar varken påverka DSI-ratio, CMJ PF eller IMTP PF och hade en negativ påverkan på hopphöjd för beachvolleyspelare. Resultaten i den här studien stöder tidigare forskning att en möjlig negativ korrelation mellan styrka-effekt-ratio och PAP-effekt. Framtida studier behövs för att undersöka det närmare.