Tillsammans - att rita en skola från barnets egna perspektiv

Sammanfattning: När barnkonventionen blev till lag i Sverige den 1:a januari 2020 blev jag intresserad av hur konventionen kan implementeras inom arkitektur och mer specifikt vilken inverkan den kan ha på utvecklingen av de fysiska miljöer och designprocesser som rör barn. Barnkonventionen grundades år 1980 av FN och för att sammanfatta dess innehåll introducerade den en syn på barn som kompetenta och handlingskraftiga individer och sociala medborgare. Konventionen understryker vikten av att barns åsikter ska tas i beaktande i alla frågor som berör samhället. Sverige retificerade barnkonventionen år 1990 och då var den endast rekommendationer, medan den nu blivit till faktisk lag. Att då inte följa dess artiklar bidrar till viss del till lagbrott. Jag har valt att ta ut de fyra grundläggande principerna ur barnkonventionens 41 artiklar, och de ligger till grund för mitt examenarbete med fokus på artikel 12: #2 Barns lika värde.#3 Barnets bästa#6 Rätt till liv och utveckling#12 Rätt att uttrycka åsikter och få dem respekterade. Barns deltagande i stadsutveckling och rätt till plats är ett omdiskuterat ämne just nu, inte bara på grund av barnkonventionens genomslag, utan också på grund av vår tids urbanisering och förtätning av stad där barn väldigt lätt prioriteras bort. Planerare och arkitekter talar ofta om barnperspektivet, ett perspektiv där vuxna föreställer sig vad barn vill ha, men man glömmer ofta bort just barnets egna perspektiv. Barn under 18 har inte rösträtt, inte körkort och är beroende av vuxnas engagemang och arbete för att deras livsvillkor ska bli så bra som möjligt. Därför hoppas jag att i detta projekt och med mitt engagemang som vuxen, kunna inkludera barn i utformandet av deras mest använda fysiska miljö; skolan. För att sammanfatta mina frågeställningar: Hur kan barnkonventionen tillämpas, där barns åsikter tas till vara och blir till en möjlighet i skapandet av bättre fysiska miljöer, med fokus på skolmiljö? Hur kan barn och arkitekter samverka i utformningen av barns fysiska miljöer?