En studie om speciallärares syn på den undervisning som ges elever i språklig sårbarhet utifrån inkluderingsbegreppet

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Malmö universitet/Lärande och samhälle

Författare: Sarah Mellström; [2019]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Sammanfattning/Abstract Mellström, Sarah (2019). En studie om speciallärares syn på den undervisning som ges elever i språklig sårbarhet utifrån inkluderingsbegreppet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Att få kunskap om speciallärarens erfarenheter gällande den undervisning som ges elever i språklig sårbarhet utifrån inkluderingsbegreppet. Denna kunskap kan bidra till att kunna förbättra undervisningen och ge erfarenheter som gynnar inkludering. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att utifrån inkluderingsbegreppet synliggöra vilka förutsättningar för måluppfyllelse och delaktighet som ges elever i språklig sårbarhet. Hur resonerar en speciallärare kring ● begreppet inkludering i praktiken ● språkets betydelse ● pedagogikens betydelse ● lärandemiljöns betydelse Teori Empirin analyseras med hjälp av teorierna språklig sårbarhet (Bruce, Sventelius, Ivarsson & Svensson, 2016) och Bronfenbrenners utvecklingsekologi (1979). Grundtanken med språklig sårbarhet är ett proaktivt arbete där språkkraven anpassas och stödåtgärder sätts in för att möjliggöra istället för att enbart ge stöd i efterhand till elever som misslyckats. Det relationella och kontextuella står i fokus. Bruce et al. (2016) ger exempel på en figur där tre kugghjul med betydande faktorer tillsammans bildar en helhet: barnet, språket och pedagogiken. Den här studien fokuserar på elever i grundskolan och barnet benämns därför som eleven. Bronfenbrenners utvecklingsekologi (1979) består av exo-, makro-, meso-, mikrosystem och alla dessa påverkar varandra. Mikrosystemet omfattar den direkta miljön och de direkta relationerna, mesosystemet omfattar relationen som skapas mellan olika närmiljöer, exosystemet omfattar exempelvis riktlinjer, resursfördelning och media och makrosystemet omfattar ekonomi och politik (Bronfenbrenner, 1979). Metod Datainsamlingen har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer via videolänk. Transkriberingen av intervjuerna gjordes genom en bastranskription och efter transkriberingen gjordes en nära genomläsning av materialet. “Öppen kodning” (Bryman, 2008) användes, där empirin bryts ner, studeras, jämförs, konceptualiseras och kategoriseras. Slutligen tilldelades varje stycke en egen rubrik som i stort beskriver vad stycket behandlar. Empirin analyserades med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologi (1979) och språklig sårbarhet (Bruce et al. 2016). Resultat Studien visar att ett fungerande socialt samspel är viktigt både under lektioner, raster och andra aktiviteter för att skapa inkludering för elev i språklig sårbarhet. Med goda och trygga relationer med klasskompisarna, pedagoger och andra skapas en känsla av sammanhang och delaktighet. Vidare är elevens egna och kamraternas språkliga förmåga samt det språk som används vid undervisningen av vikt. När undervisningen anpassas språkligt skapas en mer inkluderad skolmiljö. Studien visar att det finns tendenser till att särskilda anpassningar inte alltid ges i den omfattning eleven behöver, utan att de ibland styrs av enskild lärares kunskap och förhållningssätt gällande anpassad undervisning. Även tiden är en problematiserande faktor som riskerar påverka de extra anpassningarnas varande negativt. Utan anpassningar ges eleven inte möjlighet till delaktighet och riskerar att förlora både undervisningsinnehåll och trygghet. Det krävs även möjlighet för eleven att ta paus från det stora sammanhanget ibland. Lugna lärandemiljöer kan ge eleven energi att orka vara delaktig i ordinarie klassundervisning större del av dagen. I enskilt rum kan eleven tillsammans med speciallärare arbeta proaktivt inför ett nytt ämnesområde i ordinarie undervisning, arbeta med förenklat material med ämnesområde och arbeta med material anpassat för att utveckla elevens språkliga förmågor som i sin tur gynnar inkludering. Studien visar även att styrdokument och betyg kan påverka lärarnas inställning till extra anpassningar negativt. Utformningen av styrdokument och betyg riskerar även att hindra eleven från att lyckas och att känna att deras prestation har ett värde. Vidare pekar resultatet på att de resurser som tilldelas skolan är av betydelse för att inkludering ska vara möjlig. Med bristande resurser finns varken tid till anpassningar eller möjlighet att möta barnets individuella behov, något som är nödvändigt för att uppfylla det politiska beslutet att ha “En skola för alla”. Specialpedagogiska implikationer Resultatet visar att det krävs aktivt arbete för specialläraren att stötta lärarna i arbetet med de extra anpassningarna som krävs för att elev i språklig sårbarhet ska inkluderas. Specialläraren behöver i vissa fall bidra med både kompetens och tid för att elevens behov ska tillgodoses. Det är även viktigt att som speciallärare värna om relationen till lärarna och skapa goda möjligheter för samarbete. Även att skapa forum för specialpedagogiska diskussioner där all pedagogisk personal får möjlighet att utvecklas och ta tillvara det kollegiala lärandet bör prioriteras inom speciallärarens arbete. Nyckelord En skola för alla, extra anpassningar, inkludering, specialpedagogik, språklig sårbarhet

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)