Den flexibla mediebranschen - En studie ur frilansares perspektiv

Sammanfattning: Under de senaste åren har flexibla anställningar kommit att bli allt mer vanligt förekommande på den svenska arbetsmarknaden. Undersökningar som gjorts inom området flexibiliseringsorganisering samt arbetstagares hälsa och välbefinnande, verkar vid flertalet tillfällen skilja sig åt. Medan vissa studier indikerar på hur arbetstagare med flexibla villkor framgår känna större lojalitet till arbetsgivaren och uppleva en större tillfredsställelse i arbetet, tyder andra istället på hur villkoren i flexibla anställningar verkar ha en koppling till ohälsa och stress. Studien syftar till att undersöka följderna av flexibla anställningar inom den svenska mediebranschen. Det empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i frågeställningarna: “Vilken inställning har frilansare inom den svenska mediebranschen till projektanställning som anställningsform?” samt “I vilken form tar sig prekaritet i uttryck i frilansarnas privat- och arbetsliv?”. I studien medverkade totalt 52 stycken respondenter. För att besvara rapportens frågeställningar har en kvalitativ, (fokusgrupp), samt kvantitativ, (enkätundersökning), metod tillämpats. I de två fokusgrupper som hölls deltog tre personer i vardera grupp. Medan fokusgrupp 1 utgjordes av studenter, som vid sidan av studierna arbetade med frilans inom mediebranschen, bestod fokusgrupp 2 av tre frilansare med långvarig erfarenhet inom området. Samtliga respondenter som medverkat i fokusgrupperna utförde även enkätundersökningen, tillsammans med resterande 46 stycken deltagare. Resultatet visar på att majoriteten av deltagarna i såväl fokusgrupper som enkätstudien har en positiv inställning till projektanställningar som anställningsform. Dock uppgav flertalet frilansare sig uppleva prekära förhållanden i sina privat- och arbetsliv. Dessa framgår ta sig i uttryck i form av stress, ekonomisk otrygghet samt svårigheter med att avgränsa arbetet. Studiens slutsats tyder på att självförverkligande därmed verkar prioriteras framför behovet av trygghet.