Miljöskatter i ljuset av neutralitetsprincipen och bonus-malus-systemet

Sammanfattning: I en värld där den globala uppvärmningen blir påtagligare för var dag strävar lagstiftare ständigt efter nya sätt att minska utsläppen på. Miljöskatter har sedan 1990-talet spelat en allt större roll i det svenska skattesystemet. Syftet har varit att styra samhället mot en mer hållbar utveckling genom att med ekonomiska incitament minska skador på miljön. Skatteregler med interventionistiska syften anses ofta strida mot den så kallade neutralitetsprincipen. Principen ger uttryck för att ett skattesystem bör vara neutralt mellan olika handlingsalternativ; en skatt ska inte påverka en individs ekonomiska handlingar. En oreglerad marknad där individen är fri att konsumera enligt sin egen fria vilja anses därför generellt leda till att största möjliga samhällsekonomiska effektivitet uppnås. Målet med arbetet var att redogöra för hur interventionistiska miljömässiga skatteregler motiveras i lagstiftningen och hur detta förhåller sig till neutralitetsprincipen. I arbetet fastställs att avsteg från neutralitetsprincipen kan göras i förmån för en grön skatteväxling, för att åtgärda marknadsimperfektioner när en verksamhet leder till negativa externa effekter samt för att uppnå visa samhällspolitiska mål. Det konstateras även att neutralitet inte alltid är det samhällsekonomiskt mest effektiva och att det på grund av detta kan vara påkallat med miljöskatter. Trots att en miljöskatt leder till minskad neutralitet i den individuella beskattningen kan den genom att åtgärda negativa externa effekter höja den samhällsekonomiska effektiviteten och på så sätt även leda till en större samhällsneutralitet.