Upphovsrättsligt skadestånd : Med fokus på beräkning av skadestånd vid upphovsrättsligt intrång genom tillgängliggörande av filmverk på internet

Sammanfattning: Det framgår redan av Regeringsformens (1974:152) (RF) 2 kap. 16 § att författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. De bestämmelser som närmare reglerar det upphovsrättsliga skyddets egenskaper och omfattning finns i Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL), även benämnt Upphovsrättslagen. För att någonting ska klassas som ett upphovsrättsligt skyddat verk, erfordras att det betraktas som ett konstnärligt verk eller alster enligt lagrummet i 2 kap. 1 § URL. Filmverk utgör konstnärliga verk som omfattas av bestämmelsen ifråga. Det upphovsrättsliga skyddet innebär en ensamrätt, som kan delas in i två olika befogenheter, nämligen den ekonomiska respektive ideella ensamrätten. Det är den ekonomiska rätten som innefattar ensamrätt till mångfaldigande och spridande av ytterligare exemplar av sitt verk.  I dagens digitala miljö har det blivit allt svårare för filmbolagen att kontrollera den ekonomiska aspekten av deras ensamrätt till sina filmer. Det har uppstått alltfler hemsidor på internet som möjliggör gratis nedladdning eller strömning utan att filmbolagen kompenseras för utnyttjandet. Det är således fråga om upphovsrättsintrång. I flertalet omständigheter handlar det om att filmer tillgängliggörs vid en tidpunkt innan den filmbolagen ursprungligen avsett, exempelvis innan filmen släpps på biograferna eller digital on-demand. Att sprida och göra filmverk tillgängliga utan filmbolagens samtycke är en illegal handling belagt med brott enligt 57 § URL. När det påvisas att intrång har begåtts aktualiseras även frågor om skadestånd, detta eftersom upphovsmannen lider skada i olika avseenden till följd av själva intrånget.  Skadeståndsbestämmelsen finns i 54 § URL och föreskriver först och främst att en intrångsgörare ska utge skälig ersättning till rättsinnehavaren för det intrång som begåtts. Det framgår i bestämmelsens andra stycke att ytterligare skada ska ersättas, förutsatt att intrånget begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet, baserat på ett antal förlustposter. Dessa förlustposter utgörs av: 1. Utebliven vinst, 2. Vinst som den som begått intrånget eller överträdelsen har gjort, 3. Skada på verkets anseende, 4. Ideell skada och 5. Upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås. Dock framkommer det inte explicit i lag hur dessa olika förlustposter ska beräknas samt hur branschen påverkar dessa faktorer. Eftersom det är filmbolagen som bär bevisbördan i rätten för att de faktiskt lidit en skada är det av stor vikt att de känner till hur de ska framföra deras bevisning samt hur de ska beräkna de olika förlustposterna. För finner rätten att bevisningen är otillräcklig kan rätten besluta att skadan ska uppskattas till ett skäligt belopp enligt bestämmelsen i 35 kap. 5 § Rättegångsbalken (1942:740) (RB).  Syftet med denna uppsats är att undersöka beräkningen av upphovsrättsligt skadestånd i förhållande till bestämmelsen i 54 § 1-2 st. URL . Uppsatsens fokus kommer för det första ligga på hur skadeståndet beräknas enligt domstolarna, detta med basis på ett antal utvalda rättsfall. Tanken med denna uppsats är att den ska fokusera på främst skadeståndsberäkningen avseende olovligt utnyttjande av filmer som sker via hemsidor på internet. Vidare utgör ett andra syfte att utröna själva bevisningens förhållande till de ersättningar som filmbolagen beräknar för skadorna de åsamkats genom intrången. Genom att undersöka skadeståndsanspråken filmbolagen yrkar på framkommer branschspecifika företeelser och hur dessa förhåller sig som bevisvärde. Det blir således intressant att utröna hur rätten värderar bevisningen som läggs fram och vilken problematik som finns vid bevisningen för kopplingen mellan intrång och skada när det kommer till intrång i filmverk på internet.