Kvinnlig könsstympning och manlig omskärelse - en studie av regleringen avseende genitala ingrepp

Sammanfattning: Hur rättfärdig är icke lagen: den förbjuder såväl den rike som den fattige att sova under broarna och tigga bröd. Detta kända citat av författaren Anatole France illustrerar inledningsvis en övergripande del av mitt syfte med denna uppsats. Lagen ska i sin utformning som utgångspunkt vara generell, förutsägbar och lika för alla – ändock drabbar den oundvikligen olika (grupper) av befolkningen på olika sätt. Ibland är det inte lagens utformning som är problemet, utan det faktum att lagstiftningen kommit att tillämpas olika på olika grupper, på grundval av faktorer som inte avsetts eller erkänts. Regleringen av genitala ingrepp är ett exempel på när lagstiftningen är olikartad till sin utformning på grundval av kön. Kritik har också riktats mot att även rättstillämpningen ter sig olikartad utifrån andra aspekter, såsom etnicitet. I Sverige regleras genitala ingrepp på pojkar av rituella orsaker enligt lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar (OmskL).2 Genitala ingrepp av rituella orsaker som utförs på flickor och kvinnor är i sin tur straffbelagt enligt lag (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor (LFK)3. Omskärelse av religiösa skäl är således inte straffbelagt men omgärdat av en reglering avseende ingreppets utförande. Omskärelsen ska bland annat ske under tillsyn av legitimerad läkare eller godkänd religiös utövare och att tillräcklig bedövning ges ska säkerställas. 2007 utvärderade dock Socialstyrelsen OmskL och då framkom att många omskärelser fortfarande sker i hemmen och utförs av privatpersoner i icke-steril miljö med marginell smärtlindring eller ingen smärtlindring överhuvudtaget. I takt med att befolkningsgrupper från främst Etiopien, Eritrea och senare Somalia invandrade till Sverige väcktes frågan om könsstympning på 1970-talet. LFK tillkom år 1982 och är avsedd att motverka rituell könsstympning av kvinnor. Lagen omfattar alla flickor och kvinnor, underåriga samt myndiga, och alla rituella ingrepp på de kvinnliga genitalierna är straffbelagda enligt lagen. Regleringen svarar mot Sveriges internationella åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter, barnets rättigheter samt kvinnors och barns hälsa. Regleringen har skärpts fr.o.m. den 1 juli 1998 och fr.o.m. den 1 juli 1999, då lagstiftningen skärptes kraftigt och kriminaliseringen enligt lagen undantogs från principen om kravet på dubbel straffbarhet. Slutligen förlängdes preskriptionstiden år 2009. I april 2014 lades fram en SOU om straffskärpning för ett antal våldsbrott där LFK föreslås ändras på så vis att omständigheter i lagen som kan verka både i straffskärpande och straffmildrande riktning införs. Uppmärksamheten kring könsstympade kvinnor har varit omfattande, många internationella samt nationella ansträngningar har vidtagits mot ingreppet sedan medvetenheten höjdes på 1970-talet. Omskärelsen av pojkar har inte fått samma uppmärksamhet i debatten eller i lagstiftningen. Detta är dock något som i allt större utsträckning kommit att ändras, allt fler röster höjs mot omskärelse av religiösa skäl. Det är dock bara i ett fåtal länder som reglering av omskärelse existerar. I Sverige är omskärelse numer en omtvistad fråga, kritik har riktats mot ingreppet bl.a. från Barnombudsmannen. Även Läkarförbundet publicerade nyligen en debattartikel på Svenska Dagbladet där man krävde att omskärelse av pojkar endast ska ske när den enskilde är i stånd att ge sitt samtycke. Flera Landsting har också motsatt sig att genomföra ingreppet. Frågan om barns rättigheter och dessa rättigheters tillvaratagande har blivit en alltmer central del av dagens politik och mål i lagstiftningen. Att regleringen av genitala ingrepp skiljer sig förvånansvärt mycket åt enbart utifrån könstillhörighet, är dock något som inte tagits fasta på i fråga om barnets rättigheter. Debatten kring omskärelse blossar visserligen upp med jämna mellanrum, men splittrade forskningsresultat samt splittrade tolkningar av samma forskningsresultat gör debatten onyanserad och svårbemästrad vad gäller att bedöma argumentens tillförlitlighet. Debatten och teorierna bakom de genitala ingreppen framstår som komplex. Det handlar om en kombination av flertalet faktorer, såsom medicin, kultur, politik och ideologier, som som flyter in i varandra och som används för att på samma gång legitimera samt misskreditera argument och åtgärder som syftar till helt olika ändamål i förhållande till lagstiftningen.