Organisatoriska möjligheter att bedriva personcentrerad vård inom primärvården : En intervjustudie med distriktssköterskor

Sammanfattning: Primärvården ska verka som ett nav i hälso- och sjukvården i omställningen mot ett mer personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Forskning visar på positiva effekter,likväl är kunskapen kring vilka förutsättningar som krävs för en personcentrerad vård begränsad på organisations- och systemnivå. Övergripande definition av personcentrerad vård saknas vilket försvårar för distriktssköterskan att utarbeta konkreta arbetsrutiner. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenhet kring organisatoriska möjligheter att bedriva personcentrerad vård inom primärvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med nio distriktssköterskor på fyra vårdcentraler genomfördes. Data analyserades genom latent kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Temat möjligheter och begränsningar inom verksamhetens ramar omger sju underteman anpassa tiden efter patientens behov, tidsbrist som sätter gränser, strävan efter kontinuitet, journalen som ett verktyg, kommunikationsstöd, friheten att få styra sitt arbete samt specialistsjuksköterskeutbildningens betydelse. Slutsats: Anpassa besökstiden utefter patientens behov möjliggör, medan tidsbrist begränsar. Kontinuitet samt tydlig dokumentation där patientens vilja framgår underlättar personcentrerat omhändertagande. En verksamhetsledning som uppmuntrar till personcentrering samt stöd av professionell tolk verkar som möjliggörare.  Specialistsjuksköterskeutbildning anses öka kunskap och förståelse för personcentrerad vård. För att primärvården samt specialistsjuksköterskeutbildningen ska utvecklas mot ett mer personcentrerat förhållningsätt kan ytterligare forskning inom ämnet vara önskvärt.