Sällskapsdjurs effekt på omvårdnad hos personer med demenssjukdom : En litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Demens är ett samlingsbegrepp av olika sjukdomar som angriper hjärnan, i Sverige insjuknar det ca 25 000 personer per år i demenssjukdom. Det kan innebära svårigheter att vårda personer med demens på grund av bland annat kommunikationssvårigheter och aggression. Vården av personer med demens ska genomföras med fokus på en personcentrerad omvårdnad. Detta kan göras genom att implementera sällskapsdjur inom vården. Sällskapsdjur inom vården implementerades redan under 1790-talet i England för att behandla psykiskt sjuka personer, i Sverige år 2016 fanns 150 aktiva hundar i tjänst i 40 olika kommuner. Syfte: Syftet är att sammanställa kunskap om sällskapsdjurs effekt på omvårdnad för personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ, kvantitativ och mix method ansats där den teoretiska referensramen fokuserats på ett personcentrerat förhållningssätt. Artiklarna har analyserats utifrån Fribergs trestegsmodell. Resultat: Sällskapsdjur påvisades ha positiv inverkan på omvårdnad av personer med demens inom tre kategorier; fysiskt mående, psykiskt mående samt sociala interaktioner. Fallrisk kunde minskas genom att den fysiska kapaciteten ökade. Sällskapsdjuren förmedlade även ett lugn vilket bidrog till ett förbättrat sömnmönster samt ökad aptit. Depressionen förbättrades liksom den kognitiva förmågan samt att aggressioner ofta blev färre. Att umgås med sällskapsdjur bidrog även till att den sociala förmågan förbättrades, vårdpersonal och deltagare kunde skapa en relation. Effekterna av sällskapsdjur underlättade omvårdnaden av personer med demens. Slutsats: Sällskapsdjur hade effekt på omvårdnad av personer med demenssjukdom, vilket underlättade omvårdnaden för vårdpersonalen. Genom att implementera sällskapsdjur inom demenssjukvården kan vårdpersonalen skapa en relation med personer med demens, utöva personcentrerad omvårdnad och identifiera individuella behov.