Artikulatorisk hastighet och precision i stavelseupprepning för patienter med Parkinsons sjukdom: : En postoperativ jämförelse mellan patienter som genomgått Deep Brain Stimulation i Caudal Zona Incerta (cZi) respektive Nucleus Subthalamicus (STN)

Sammanfattning: Bakgrund: En förbättring av kroppslig motorik efter Deep Brain Stimulation (DBS) har noterats hos Parkinsonpatienter efter Deep Brain Stimulation (DBS) i Nucleus Subthalamicus (STN) och Caudal Zona Incerta (cZi). Postoperativa effekter för talmotorik och övrig kroppsmotorik skiljer sig dock ofta åt. Försämring av flera talaspekter har rapporterats, inklusive nedsatt artikulatorisk precision. Minskad artikulatorisk precision hos Parkinsonpatienter påverkar produktionen av tonlösa klusiler, såväl som talhastigheten. Detta kan mätas via akustisk analys av diadochokinetiska uppgifter (DDK) i form av stavelseupprepning, genom kontroll av andel stavelser med mätbar Voice Onset Time (VOT) samt antal stavelser per sekund.  Mål: Att jämföra effekten av DBS-stimulering i STN respektive cZi vid stavelseupprepning genom andelen mätbara VOT-resultat samt antalet stavelser per sekund. Ett andra mål var att beskriva hur relationen mellan artikulatorisk hastighet och andel mätbara VOT-värden påverkas av stimulering för de båda lokalisationsgrupperna.  Metod: Det fanns 7 patienter i varje lokalisationsgrupp. Talinspelningar skedde före operation, samt 12 månader efter operation med stimulatorn av respektive på. Andelen mätbara VOT-resultat för de tonlösa klusilerna mättes i varje uppgift, liksom antalet stavelser per sekund. Hypotesprövning genomfördes mellan grupperna såväl som mellan de båda postoperativa tillfällena (stimulator av respektive på). Regressionskoefficienten beräknades för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och talhastighet för respektive lokalisationsgrupp.  Resultat: Andelen mätbara VOT-resultat minskade då stimulatorn var på för båda lokalisationsgrupperna. Minskningen var signifikant för STN men inte för cZi. Resultatet för cZi närmade sig dock signifikans. Antalet stavelser per sekund ökade för AMRuppgiften samt förblev oförändrat för SMR-uppgiften hos STN-gruppen med påslagen stimulator. För cZi sågs då en konstant nedåtgående trend. Regressionskoefficienten för förhållandet mellan andelen mätbara VOT-värden och antalet stavelser per sekund förändrades inte på ett enhetligt sätt när stimulatorn var av respektive på mellan de båda grupperna.  Slutsats: Talet påverkas av DBS-stimulering genom en oprecis artikulation av tonlösa klusiler. Lokalisationsgrupperna STN och cZi uppvisade samma förändringsmönster för andelen mätbara VOT-värden, men skiljde sig åt vid antalet stavelser per sekund. Detta tycks vara en indikation på att operation i dessa lokalisationer har olika effekt på taltempo. Teorin om articulatory undershoot tycks kunna appliceras på båda grupperna, dock uppvisar cZi en samtidig hastighetsminskning gällande antal stavelser per sekund, där STN istället uppvisar en hastighetsökning vid stimulering.   Nyckelord: Parkinsons sjukdom, DBS, STN, cZi, stavelseupprepning, andel mätbara VOTvärden, antal stavelser per sekund, artikulatorisk precision, artikulatorisk hastighet.