Potentiella triggers till hjärtinfarkt under julhelgen : en enkätstudie

Sammanfattning: SAMMANFATTNING: Kranskärlssjukdom är en av de vanligaste orsakerna till död globalt. Kunskap idag påvisar att det finns ett antal modifierbara riskfaktorer där sjuksköterskan tillsammans med det multiprofessionella teamet har en nyckelroll i det sekundärpreventiva arbetet. De senaste årens forskning har påvisat att det akuta insjuknandet kan påverkas av inre eller yttre faktorer. Som ett exempel har studier visat att risken att insjukna i en hjärtinfarkt under julhelgen är kraftigt ökad. Syftet med studien var att studera förekomsten av potentiella triggers till hjärtinfarkt under julhelgen som kan ha betydelse för sekundärpreventiv vård. Studien genomfördes med en kvantitativ metod i form av en tvärsnittsstudie. En egenkonstruerad enkät användes för att identifiera förekomsten av aktuella triggers. Respondenterna fick själva uppskatta förekomsten av dessa dygnet innan hjärtinfarkten jämfört med vid ett normaltillstånd. I tillägg efterfrågades orsak till eventuell stress som fritextssvar. Enkäten skickades ut via post till en kohort av 135 deltagare från hela landet. Urvalet var konsekutivt. Alla som insjuknat i hjärtinfarkt med symtomdebut under föregående julhelg och som registrerats i det nationella kvalitetsregistret Riks-HIA och var levande vid tid för datauttag inkluderades. Svarsfrekvensen var 66 procent. Studiens resultat påvisar förekomst av en rad negativa faktorer som sömnlöshet, ökat matintag, lägre grad av fysisk aktivitet samt ökad stress. En liten del uppgav stress som var direkt knuten till julhelgen exempelvis i form av upplevt påtvingat umgänge samt allmänt julstök med matlagning och städning. Slutsatsen är att studien har ökat kunskapen kring i vilken utsträckning patienter har upplevt potentiella triggers dygnet före sitt insjuknande. Framträdande var den psykosociala ohälsan hos den undersökta populationen. Kunskapen om att vissa faktorer kan agera som akuta triggers bör införlivas i den sekundärpreventiva vården. Ett personcentrerat förhållningssätt med personens berättelse i centrum är av stor betydelse för att nå bestående livsstilsförändringar och utarbeta strategier för att undvika nya händelser.