Har enterovirus-infektioner en roll för utvecklandet av typ 1 diabetes?

Sammanfattning: Typ 1 diabetes (T1D) är en kronisk autoimmun sjukdom där insulinproduktionen försämrats på grund av selektiv destruktion av de insulinproducerande β-cellerna i pankreas. Etiologin är komplicerad, incidensen är högre vintertid vilket tyder på inblandning av miljöfaktorer, men genetisk predisposition har en betydande roll. De gener som främst associerats med ökad risk finns på kromosom 6 i HLA-regionen och är viktiga för det adaptiva immunförsvaret. Ytterligare triggers hos genetiskt mottagliga individer är troligen virus. Autoimmunitet är ett misslyckande av kroppens immunförsvar när det gäller att tolerera egna antigen, möjliga mekanismer för virusinducerad autoimmunitet är bystander-aktivering och molekylär imitation. Coxsackievirus B (CVB), undergrupp till enterovirus (EV), antas vara förknippat med diabetes, då viruset selektivt förstör β-cellerna, ofta medierat av inflammation. Autoantikroppar (AAb) används som markörer för att tidigt upptäcka ökad risk för T1D. Många forskningsprojekt pågår, framför allt i Skandinavien, som driver kunskapsläget framåt. Syftet med detta arbete var att undersöka om EV-infektioner påverkar immunförsvaret till att angripa β-cellerna och om EV har betydelse för utvecklandet av AAb och T1D. Sökningar utfördes på Pubmed med sökord: ”enterovirus”, ”diabetes” och ”infection”. Fem artiklar valdes som visade EV-infektioners variation när det gäller delaktighet i T1D-progressionen. Resultatet visar att kronisk EV-infektion i mukosa kan spridas till pankreas och leda till inflammation med AAb-utveckling som följd och att EV-RNA förekommer i både endokrin och exokrin vävnad. Utöver det visades att CVB påverkar AAb-utveckling negativt och att långvariga låg-gradiga CVB-infektioner triggar förändringar på transkriptionsnivå som leder till autoimmunitet. Ett vaccin mot CVB skulle eventuellt kunna förhindra dessa förändringar och studier på NOD-möss visar möjligheter. T1D är en mycket heterogen sjukdom vilket är en utmaning för hela forskarkåren. Frågorna är fortfarande många, detta arbete har endast skrapat på ytan av det enorma fält som diabetesforskningen berör. Slutsatsen är att EV fungerar som en accelerator vid T1D-utveckling, men om T1D-utvecklingen underlättas i en inflammatorisk miljö, eller om EV orsakar inflammationen som leder till destruktion av β-celler gav detta arbete inte svar på.