Samverkan med underentreprenörer i tidiga skeden : En fallstudie om möjligheter och utmaningar

Sammanfattning: Samverkan har blivit ett populärt ledningssätt i samhällsbyggnadssektorn och förordas i komplexa projekt med stora osäkerheter, specialanpassningar och tidspress. Det innefattar i stora drag ett strukturerat samarbete mellan beställare, entreprenörer och konsulter med kärnfunktioner som öppen bokföring, startworkshopar och gemensamma målbilder. I samhällsbyggnadssektorn är ett av kärnproblemen att projekten är uppdelade i olika skeden och länkarna mellan olika roller och skeden blir svår att hantera vilket lätt leder till konflikter, samverkan är ett tillvägagångssätt som har lyfts för att förbättra detta. I studien används begreppet samverkansstrategi för att beskriva hur samverkan ser ut ett projekt, både till den upphandlingsstrategi som används men även kring de dimensioner Eriksson (2015) konstruerat för samverkan i sitt ramverk där bredd, intensitet, varaktighet och djup används. Effekter av en stor bredd i samverkan med fler aktörer har dock inte studerats i någon större utsträckning trots att byggprojekt ofta innehåller en stor mängd deltagare, där fler kompetenser är en förutsättning för en snabbare byggprocess. Studiens ambition är därför att studera hur en större bredd med fler entreprenörer i samverkan påverkar samverkan i projekten. Dessutom avser studien fokusera på hur en stor bredd i samverkan mer fler entreprenörer påverkar i de tidiga skedena, där kvaliteter och det ekonomiska utfallet av olika delar bestäms. Ytterligare så är cocreation (ungefär: samutveckling, samproduktion) ett begrepp som har lyfts som en metod för företag att förbättra sin produktivitet och bli mer konkurrenskraftiga. Trots att begreppet är snarlikt med samverkan så handlar co-creation mer specifikt om att aktörerna tillsammans med kunden har en aktiv dialog och problemlöser och bearbetar produkten tillsammans. Här har cocreation möjlighet att förstärka både utforskande av ny, och nyttjande av redan känd kunskap men det har mest studerats mellan beställare och entreprenör. Därför är studiens inriktning även att utforska hur samverkansstrategier med en större bredd med fler underentreprenörer påverkar co-creation. En fallstudiemetod valdes då den är lämplig för att förklara hur olika aspekter påverkar varandra, den huvudsakliga datainsamlingen i studien var en intervjustudie med totalt 15 intervjuer fördelat på tre projekt med vissa skillnader i samverkansstrategier. Intervjuer hölls med roller från underentreprenörer, huvudentreprenör och beställare och även två samverkansledare. Ett av projekten hade underentreprenörer medverkande från systemhandlingsskedet och två av projekten planerade att involvera underentreprenörer från bygghandlingsskedet. Intervjuerna kompletterades med observationer och arkivstudier varefter empirin analyserades utifrån de olika samverkansstrategierna. Resultat från studien visar att samverkan är lämpligt för projekt med tidspress och dessutom bör då mer vikt läggas vid samverkansstrategin, med en större samverkansbredd som ett alternativ. Det teoretiska bidrag studien gör är att ytterligare stärka Erikssons (2015) ramverk när det kommer till att bredd och intensitet ska beskrivas tillsammans för att förstå samverkan, likadant med bredd och varaktighet. Det här innebär att en samverkansstrategi med en större bredd kan stärka samverkan genom att lägga större vikt vid intensiteten, exempelvis genom en samverkansform med samverkansledare och startworkshop. Det innebär också att samverkan kan stärkas i en större bredd genom en längre varaktighet mellan aktörerna, till exempel med prekvalificering av underentreprenörer från tidigare samarbeten. Studien visar också att lärandeprocesserna kunskapsutbyte, anpassning och stegvis utveckling är något som kommer ur co-creation i en större bredd men att det här är starkt relaterat till vilken samverkansvaraktighet som gäller. Teorin pekar på största effekt vid involvering mellan programhandlingsskede och bygghandlingsskede och studiens bidrag är att bygghandlingsskedet anses för sent om syftet är att låta underentreprenörer bidra med alternativa lösningar. Ytterligare visar resultat från studien att underentreprenörer som involveras vill ha någonting att utgå ifrån för att komma igång, det vill säga en kravlista alternativt en handling att omarbeta. En mindre bredd kan väljas om beställaren och eventuellt huvudentreprenören vill ha mer flexibilitet i utformningen, däremot minskar totalentreprenader enligt teorin beställarens inflytande, även om det lyfts som flexibelt i kommunala samverkansprojekt där risken minskas för överklaganden. Teknisk kunskap hos aktörerna och beställarnärvaro med beslutsförmåga lyfts som viktiga faktorer när det kommer till både samverkan och co-creation.