”Smutsiga män och goda kvinnor” : En genusstudie om Moa Martinsons män i Mia-serien

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till en undersökning av Moa Martinsons framställning av männen i serien om Mia Stenman som kan öppna upp en ny tolkning. Genom ett genusperspektiv har jag tittat på strukturen i hur männens utseende och personlighet porträtteras och hur detta påverkar Mia. Sedan har jag skildrat Martinsons politiska liv och behandlat delar av hennes relationer för att uppnå en bättre tolkning. Analysen av ett urval av män i hela serien, mestadels hennes styvfader, då han är den som figurerar mest hela serien igenom, visar på hur olika de framställs. Gemensamt har de allra flesta att de porträtteras mycket negativt, genom att utmåla framträdande drag i ansiktet och en personlighet som inte är så smickrande. De få som inte beskrivs som ovan nämnt, äger i stället en faderlig ton, alternativt är så underlägsna att Mia inte förmår sig att vara elak mot dem. Allt eftersom Mia blir äldre, får hon en mer neutral ton mot männen, trots att hon behåller sin självständighet och står fast vid att hon inte vill gifta sig. Mia lider av en stark svartsjuka som kan ha lett till att hon på äldre dagar får en starkt maskulin sida som är mer aggressiv, ironiskt nog, just mot det maskulina. Männens fysiska existens sammanfaller med det sociala och politiska som sker runt omkring dem i världen. Med anledning av detta skapade Martinson en polemik mot männen, vars identitet hon trampade på när hon som självständig kvinna gav ut en roman, som tillhörde den genre som bara män tidigare blivit publicerade inom. Detta återskapas sedan i serien, genom att Mia varken blir, eller låter sig bli omhändertagen av några män, utom de hon själv väljer, och knappt ens då. Martinsons personliga agenda tränger oupphörligt fram när hon vill stärka kvinnorna och påvisa sanningen ur en kvinnas perspektiv.