Boutredningsmannaförfarandet - Ställningen i förhållande till dödsbodelägarna

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: När någon går bort försvinner inte det den avlidne efterlämnar sig automatiskt. Ett dödsbo bildas som omfattar den avlidnes tillgångar och skulder. Normalt sett kommer dödsboet att förvaltas av dödsbodelägarna, det vill säga de som på något sätt kommer ha del av det som ingår i dödsboet genom arv eller genom testamente. Det ska eventuellt göras en bodelning mellan efterlevande make och dödsboet. Därefter ska tillgångarna fördelas mellan arvingar och testamentstagare. Allt detta företar normalt sett dödsbodelägarna själva. I vissa fall uppstår dock svårigheter som medför att dödsboet inte kan avvecklas av dödsbodelägarna. De kan av olika anledningar vara oense om hur boet ska förvaltas eller hur egendom ska fördelas vid skiftet. Genom boutredningslagens införande år 1933 infördes ett förfarande för sådana situationer som kallas boutredningsman. Detta fördes sedan utan större ändringar över till ärvdabalken 1953 där det finns än idag. Boutredningsmannen kan förordnas av tingsrätten och tar dödsbodelägarnas ställe i processen. Han eller hon förvaltar dödsboet i avvecklingssyfte och förrättar bodelning med eventuellt efterlevande make. Därefter förrättar boutredningsmannen arvskifte mellan arvingar och testamentstagare utan att ett särskilt förordnande behövs. Uppsatsen behandlar det svenska boutredningsmannaförfarandet. Syftet är att undersöka boutredningsmannens ställning i förhållande till dödsbodelägarna i de olika roller boutredningsmannen kan inta under processen. Vidare undersöks grunden för de vida befogenheter som tillfaller boutredningsmannen och därmed maktförhållandet mellan boutredningsmannen och dödsbodelägarna. För att uppnå syftet besvaras vissa frågeställningar med fokus på boutredningsmannens ställning, objektivitet, likabehandling samt förhållningsregler som boutredningsmannen har att arbeta utifrån. Som ett komplement till de källor jag valt redovisas även två intervjuer med av tingsrätten förordnade boutredningsmän. De slutsatser som dras är att hela förfarandet kan verka ganska oklart på grund av väldigt övergripande reglering och brist på praxis. Dock intar boutredningsmannen en särskild ställning i boutredningen. I och med delegationen från tingsrätten att lösa tvistefrågor mellan parterna och att förrätta bodelning samt arvskifte föreligger det ett krav på objektivitet och likabehandling. För att detta krav ska kunna efterlevas måste boutredningsmannen likt en allmän domstol ha vissa förhållningsregler att arbeta utifrån. Av den anledningen finns det som en utgångspunkt en gräns för den materiella processledning som boutredningsmannen har att företa samt att det föreligger en åberopsbörda på parterna i processen. Boutredningsmannaförfarandet kan dock inte klassas som en domstol i strikt mening, däremot kommer många av de regler som är grunden för en svensk domstolsprövning även vara tillämpliga i boutredningsmannens arbete som beslutsfattare.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)