Gymnasieelever balanserar redoxreaktioner : Tillvägagångssätt och svårigheter

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Högskolan i Jönköping/Högskolan för lärande och kommunikation

Sammanfattning:

I kemi måste elever ofta balansera reaktionsformler. Under århundradenas lopp har det utvecklats olika modeller inom området reduktions- och oxidationsreaktioner och på gymnasiet idag används framförallt två metoder för balansering av dessa reaktioner, elektronövergångsmetoden och oxidationstalsmetoden.

Syftet med denna studie var att undersöka om det förekommer några missuppfattningar eller svårigheter hos elever gällande elektronövergångsmetoden och oxidationstalsmetoden, samt att få en uppfattning om hur vanligt förekommande eventuella missuppfattningar är. Till hjälp användes ett frågeformulär med uppgifter av öppen karaktär där eleverna skulle balansera olika redoxreaktioner, samt besvara frågor som har med de två metoderna att göra. Elevernas svar kategoriserades och frekvensen räknades fram för varje svarskategori. Denna studie har alltså både kvalitativa och kvantitativa inslag.

Resultatet visar att elever föredrar att använda oxidationstalsmetoden framför elektronövergångsmetoden, när de får chansen att välja. Dock definierar majoriteten av eleverna oxidation och reduktion utifrån elektronövergångsmetoden. Det uppstår missförstånd och svårigheter med båda metoderna. En del av svårigheterna kommer av att eleverna blandar ihop elektronövergångsmetoden och oxidationstalsmetoden. Vid balansering med oxidationstalsmetoden ligger svårigheterna framförallt kring balanseringen av laddningarna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)