Informationsutbyte : Ett konkurrensbegränsande samarbete?

Sammanfattning: Information är en av de viktigaste faktorerna när ett företag skall ta ett affärsbeslut och samarbeten där företag kan dela information samt gemensamma intressen har länge varit efterfrågat av marknadens parter. Samarbeten vilka bidrar till ett informationsutbyte ger tydliga effektivitetsvinster för de inblandade parterna eftersom tillgången på information minskar företagens risker, men kan samtidigt skada konkurrensen på marknaden då en tredje part riskerar att påverkas negativt. För att upprätthålla konkurrensen regleras den svenska marknaden i Artikel 101 EUF-fördraget och Konkurrenslagen (KL), vilka tillåter ett utbyte av information om nyttan överväger påverkan på konkurrensen. Bedömningen av när utbytet av information blir så pass konkurrensbegränsande att de negativa effekterna överväger de positiva är inte generell utan måste bestämmas utifrån varje enskild situation. Den otydliga gränsdragningen samt marknadens många strukturer bidrar till en osäkerhet hos företagen i deras agerande för att upprätthålla en stadig affärsplan utan att riskera att bryta mot lagen. Genom en grundlig undersökning av innehållet i artikel 101 EUF-fördraget och 2 kap. KL samt koppling till bedömningar och riktlinjer i propositioner, rättsfall och andra offentliga uppgifter kartlägger denna uppsats hur det juridiska perspektivet reglerar företagens agerande. Utifrån analys och diskussion av reglernas betydelse i olika situationer samt lagens förhållningssätt till verkligheten fastlås att alla parter inte kan tillfredsställas och att företag måste anpassa innehållet i den information som utbyts för att inte riskera att skada konkurrensen.