Degeneration av varumärken

Sammanfattning: Ensamrätten till ett varumärke är en dynamisk rätt, där skyddsomfånget förändras över tid. Skyddsomfånget avgörs utefter graden av särskiljningsförmåga, vilket innebär ett varumärkes förmåga att särskilja varumärkesinnehavarens varor eller tjänster från andra näringsidkares varor eller tjänster. Vid varumärkesregistrering är särskiljningsförmåga ett absolut krav. Är fallet så att ett varumärke helt har förlorat sin särskiljningsförmåga, kan ensamrätten till varumärket hävas på grund av degeneration. Enligt degenerationsbestämmelsen i varumärkeslagen ska detta ske om varumärket har övergått till att utgöra en allmän, generisk, beteckning i handeln till följd av varumärkesinnehavaren handling eller passivitet. Degenerationsbestämmelsen syftar till att upphäva skadliga och oändamålsenliga rättigheter. Bestämmelsen tar sikte på ett lingvistiskt fenomen, där ett varumärke, ett egennamn, med förmågan att särskilja och ange ursprung övergår till att utgöra ett appellativ. Varumärkesordet har då övergått från att enbart utgöra en referens till en enskild aktörs produkter till att utgöra en referens till alla varor eller tjänster inom en produktkategori oavsett kommersiellt ursprung. Denna språkliga förändring får juridiska verkningar. Det finns oftast inte en enskild förklaring till varför degeneration sker, utan är vanligtvis en kombination av ett flertal anledningar. Dessa går att kategorisera in i tre grupper, avsaknad av en tillfredställande generisk beteckning, varumärkesordets kvaliteter samt hur användning av varumärket sker. Den mest framträdande orsaken av dessa är dock omsättningskretsens tillgång till en tillfredställande generisk beteckning. Den främsta anledningen till att häva ett varumärke på grund av degeneration är att generiska beteckningar behöver vara fria för användning för alla för att inte skapa en oacceptabel monopolställning för varumärkesinnehavaren. Konkurrenter och konsumenter har ett intresse i att kunna föra en rak och otvetydig kommunikation kring en produkttyp. Konkurrenterna behöver fri tillgång till beteckningen för att kunna konkurrera på samma villkor. För konsumenter fungerar varumärken som ett ekonomiskt effektivt verktyg. Men eftersom degenererade varumärken inte längre fungerar som ursprungsgaranti för en produkt med viss kvalitet, kan konsumenterna inte längre på ett effektivt sätt orientera sig bland varor och tjänster i handeln. Mot dessa intressen står varumärkesinnehavarens intresse av att behålla ensamrätten till sitt varumärke, vilket ofta är en av de största tillgångarna i en verksamhet. Att upphäva ensamrätten innebär att varumärket ena dagen kommer att utgöra en oerhört värdefull tillgång, till att andra dagen vara värdelöst. Följden blir att varumärkesinnehavaren kommer gå från att oftast vara marknadsledande till att få börja om på noll med att arbeta upp ett nytt varumärke. Konkurrenterna kan därmed få en betydande fördel, i och med att de får tillgång till en väl inarbetad beteckning för produkttypen, samtidigt som de har ett eget, väl inarbetat varumärke att saluföra sina varor och tjänster under. För varumärkesinnehavare på ett mer övergripande plan innebär en allt för lättvindig hävning av potentiellt degenererade varumärken, att investeringsviljan skadas, vilket är ett av EU-domstolen erkänt skyddsvärt intresse. Det ska slutligen noteras att degenerationsproblematiken ter sig vara mer komplex än vad den vid första anblick kan verka. Bedömningen huruvida ett varumärke är degenererat eller ej görs utifrån uppfattningen hos omsättningskretsen och främst konsumenterna inom denna. Det är dock inte alltid så att konsumenterna uppfattar ett potentiellt degenererat varumärke antingen som ett varumärke eller som en generisk beteckning. Förekommande är att en konsument kan vara osäker i sin uppfattning avseende om ett varumärke är just ett varumärke eller en generisk beteckning för en produkt. Vidare kan fallet vara så att en konsument är medveten om ett en beteckning är ett varumärke, men trots detta använder varumärkesordet som en generisk beteckning i handeln. Det kan finnas svårigheter i att tillse att dessa uppfattningar tar sig uttryck vid degenerationsbedömningen. Det har därmed väckts frågor kring huruvida det bör ske en alternativ bedömning där även andra faktorer, utöver den lingvistiska förändringen, tas hänsyn till. Exempel på sådana alternativa faktorer är om en fortsatt ensamrätt till varumärket är skadligt på marknaden för konsumenter eller konkurrenter. En sådan bedömning skulle ta tillvara på varumärkesinnehavarens intresse av att behålla sin ensamrätt till varumärket i större utsträckning, utan att detta påverkar konkurrenternas möjlighet att agera under likvärdiga förutsättningar på marknaden och att konsumenterna fortfarande kan orientera sig bland varor och tjänster på ett effektivt sätt i handeln.