Att identifiera sexuellt utsatta barn : En kartläggande litteraturstudie om sexuellt utsatta barns beteendemönster och kännetecken.

Sammanfattning: Sexuella övergrepp mot barn är ett såväl nationellt som ett globalt problem som ökat senaste åren. Var femte barn uppskattas idag bli utsatt för sexuella övergrepp och bland dessa utmärkande siffror finns det även ett stort mörkertal då rädsla, skam och skuldkänslor hindrar många barn från att berätta om övergreppen. Professioner och andra vuxna som kommer i kontakt med dessa barn står därmed inför en stor utmaning att känna igen och identifiera dem. Syftet med denna kartläggande litteraturstudie är att genom tidigare forskning, publicerad från 2010 till nutid, undersöka befintlig kunskap samt identifiera kunskapsluckor gällande beteenden och kännetecken hos barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Vidare kommer 10 studier även att undersöka könsskillnader i barns reaktioner efter övergreppen, samt identifiera de sociala arenor där dessa beteenden vanligen uppvisas. Genom en riktad innehållsanalys kunde resultatet fastställas och studier visar på att barn uppvisar en rad olika reaktioner till följd av sexuella övergrepp, samt att dessa varierar. Dessa kategoriseras som internaliserade, externaliserande, sexuella och övriga beteenden. Vidare visar resultatet på att könsskillnader är förekommande i vissa avseenden medan det ibland inte finns signifikanta samband mellan kön och olika beteenden. Hemmet, skolan och förskolan visade sig vara de platser där barns avvikande beteenden efter sexuella övergrepp vanligtvis synliggjordes.   I diskussionen framgår det att identifieringen av barn som utsätts för sexuella övergrepp är komplext och att de kan uppvisa olika symtom efter sitt trauma. Vidare diskuterar studieförfattarna om hur andra faktorer kan påverka utfallen och hur könsskillnader kan förklaras med hjälp av social inlärningsteori och samhällets könsnormer. Slutsatsen redogör för de främsta beteendena som barn tenderar att uppvisa, samt för könsskillnader i dessa beteenden samtidigt som mer forskning saknas. Slutligen identifieras hemmet och skolan som viktiga platser för att se barn som utsätts för sexuella övergrepp.