"Deras öde skakade hela Sverige": Kvällstidningarnas skildringar av dödade barns begravningar mellan åren 2005-2015

Sammanfattning: Syftet med den här studien var att undersöka på vilka sätt kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen valde att gestalta offentliggjorda begravningar av barn som omkommit till följd av mord eller våldsbrott under tidsperioden 2005-2015. Vi har även analyserat vilka metoder och grepp tidningarna använt sig av för att styra läsaren mot ett visst sätt att sörja, samt om det finns outtalade normer eller en praxis gällande gråten. Vi har använt oss av medieforskaren Peter Dahlgrens analysmetod, som utgår från hermeneutiken och semiotiken, för att på ett allsidigt sätt tolka innehållet i tidningarnas texter. Genom en urvalsprocess av det omfattande material som skrivits om barnens begravningar, valde vi enbart att analysera kvällstidningarna Aftonbladets och Expressens texter. Detta på grund av tidningarnas räckvidder och deras iögonfallande gestaltningar. I arbetsprocessen urskiljde vi fyra utmärkande tematiska fält som vi valde att utgå från i vår analys: offret, de sörjande, mediernas delaktighet samt nationell samhörighet. Resultatet av våra empiriska studier visade att tidningarna skildrade begravningarna på ett mycket intimt och känslosamt sätt. De avlidna barnen upphöjdes och framställdes som bättre än oss andra. De anhöriga förväntades att följa så kallade “sorgemanuskript” för att vägleda läsarna om hur de skulle sörja. Gråten är ett synligt bevis på sorg och kvinnorna förväntades uttrycka sina känslor med tårar; vid avsaknaden av tårarna fick medierna problem med att berätta om sorgen. Samtidigt var utrymmet för manlig gråt mer restriktiv, såvida det inte gällde män med annan kulturell bakgrund. Genom exempelvis kampanjer och insamlingar hade kvällstidningarna direkt kommunikation med läsarna för att styrka den nationella gemenskapskänslan men också stötta de anhöriga i sin sorg. Genom att rapportera om insamlingarna skapade tidningarna sina egna nyheter. Slutligen har analysen visat att mediernas delaktighet samt sorgedirigering haft en mycket viktig roll i vinklingen av rapporteringen av såväl de anhörigas sorg som nationens gemensamma sorgeyttringar.