Fysiologiska effekter av lök : nyttiga eller toxiska?

Sammanfattning: Lökarterna som tas upp i denna litteraturstudie är främst gul lök (Allium cepa) och vitlök (Allium sativum), men också dagglök (Allium flavum). Syftet är att ta reda på hur farliga ämnena i lök är, om de negativa effekterna överväger de positiva, hur djurslagsskillnader ter sig, om det spelar någon roll hur löken är tillagad och vilka symptomen på lökförgiftning är. Eftersom det är många faktorer som avgör om lök får negativa eller positiva effekter är det svårt att säga om lökens effekter är endast positiva/negativa. Effekterna kan vara både positiva och negativa, det beror till största del på dosen men även djurslag och lökart spelar roll. Positiva effekter av lök har utvärderats i studier. Fenolerna har visats vara antioxiderande, antiinflammatoriska, antibakteriella och antifungurala, de flesta av dessa studier gjordes in vitro. Lökinducerad hemolys drabbar de flesta djurslag som får i sig för mycket lök men det finns de som är mer eller mindre känsliga. Hundar och nötkreatur verkar vara bland de känsligare, medan getter och får är något tåligare. Det är troligt att den varierade känsligheten beror på skillnader i enzymsystem och olika strukturer av erytrocyternas membran hos de olika djurarterna. Det giftiga ämnet som isolerats är n-propyldisulfid. N-propyldisulfid finns i färsk lök men verkar även finnas i torkad och tillagad lök. I de fall då hundar fått i sig lök har det vanligtvis skett oavsiktligt, i hemmet. Nötkreatur, får och getter utfodrades med utsorterad lök på grund av dess riklighet på kolhydrater som då blev ett bra och billigt kosttillskott. Symptom som observerats i de flesta fallrapporter och studier på lökinducerad hemolys är låg hematokritnivå, låga hemoglobinnivåer, höga methemoglobinvärden, heinzkroppar, bleka slemhinnor, hemoglobinemi, hemoglobinuri, mörkröda njurar, löklukt från urin och feaces, trötthet och hypertension.