En studie om emotionellt och praktiskt lärande i coachingprocessen

Detta är en Kandidat-uppsats från Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI

Författare: Chante Tekeyan; Linnie Ingvarsson; [2012]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Jobbcoaching är ett yrke som ska ge service åt långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa som försöker att komma ut på arbetsmarknaden igen. Enligt vår uppfattning fungerar jobbcoachen som arbetsförmedlingens förlängda arm och ska ses som ett redskap, ett bollplank, en stöttepelare och ett instrument för lärande då kandidaten får ta del av denna tjänst. Dock innebär denna tjänst att kandidaten själv ska lära sig att ta egna beslut, våga ta nya vägar och leda processen mot ett nytt arbete. Syftet med studien är att få en inblick i hur jobbcoacherna i praktiken arbetar med emotionellt och praktiskt lärande och hur dessa två lärande förhåller sig till varandra i coachingprocessen. Detta syfte besvaras genom följande frågor: Ingår emotionellt- och praktiskt lärande i coachingprocessen, i så fall hur ser de ut i praktiken? Vilka rutiner arbetar man efter i praktiken som jobbcoach? Det är genom kvalitativa intervjuer med jobbcoacher på arbetsförmedlingen och bemanningsföretag som det empiriska materialet har samlats in. Resultatet av våra tre intervjuer med jobbcoacherna visar att jobbcoaching inte är ett statiskt utformat yrke, det gäller som jobbcoach att kunna individanpassa sin coachingprocess till varje kandidat eftersom alla individer är unika och har olika behov. Våra resultat har även visat att motivation och självförtroende är viktiga psykologiska faktorer hos kandidaten som jobbcoachen måste försöka att påverka för att coachingprocessen ska nå ett lyckat resultat.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)