En litteraturöversikt över patienters upplevelser av patientdagbok.

Detta är en Magister-uppsats från Uppsala universitet/Anestesiologi och intensivvård

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter som skrivs ut från intensivvårdsavdelningar står inför en stor psykisk påfrestning, där fragmenterade minnen, minnesluckor och mardrömmar gör det svårt att urskilja vad som verkligen hänt och inte. Dagböcker är en billig intervention och har visat på potentiellt terapeutiska fördelar, för en population som annars löper signifikant risk för psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva patienters upplevelser av en dagbok skriven under deras vårdtid på en intensivvårdsavdelning. Metod: En beskrivande litteraturöversikt med systematisk ansats. Resultat: Fem huvudkategorier identifierades: Att läsa om sig själv i en kritisk situation, Att pussla ihop sin egen berättelse, Vikten av kontinuitet, Skapa insikt för att gå vidare, & Tacksamhet till vården och närstående. Det var påfrestande att läsa dagboken i början, och många uttryckte en overklighetskänsla över innehållet. Dagboken hjälpte deltagarna att koppla ihop minnesfragment med verkliga händelser, och den var ett viktigt verktyg i att rekonstruera sin egen berättelse, däremot kunde brister i kontinuiteten sätta hinder för detta och vikten av kontinuerliga anteckningar betonades. Dagboken gav insikt i hur sjuk deltagarna varit, och gjorde det lättare att förstå varför återhämtningen var långsam. Genom att läsa sjuksköterskans och närståendes anteckningar fick deltagarna en ny förståelse och tacksamhet gentemot det stöd de haft under vårdtiden, och dagboken stod som bevis för att de alltid haft någon vid sin sida, även om de inte kommer ihåg det själva.  Slutsats: Dagboken upplevdes hjälpa den psykologiska återhämtningen och gjorde tiden på intensivvårdsavdelningen mer hanterbar, vilket gjorde det möjligt att gå vidare.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)