God man för ensamkommande barn – ett ställföreträdarskap som fyller en god funktion?
Sammanfattning: Föreliggande uppsats syfte är att undersöka i vad mån svensk rätt tillgodoser asylsökande ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare under asylprocessen och vid ett eventuellt beslut om uppehållstillstånd. Uppsatsen tillämpar rättsdogmatisk metod. Syftet besvaras utifrån frågeställningar som ämnar ge svar om vilken rätt som föreligger till en ställföreträdare, vilken funktion den gode mannen har i förhållande till andra aktörer samt huruvida Sverige har ett system som garanterar att barnet tilldelas en så kallad god man. Ett ensamkommande barn definieras som ett barn som vid ankomsten till ett land är skilt från båda sina föräldrar eller annan person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Internationella konventioner och EU-rätten uppställer krav om att ensamkommande barn som vill söka asyl men som saknar rättshandlingsförmåga ska tilldelas en företrädare. Företrädaren ska hjälpa barnet med att söka asyl samt bistå i övriga frågor som rör barnets angelägenheter. Personer under 18 år har enligt svensk rätt begränsad rättshandlingsförmåga, varför barnet behöver en ställföreträdare. För ett ensamkommande barn förordnas en god man som genom Lgeb tillskrivs rollen som både vårdnadshavare och förmyndare. Detta gör den gode mannen till en central person då det är denne som ska och kan agera för barnets räkning. Övriga aktörer som är involverade under asylprocessen är Migrationsverket, socialnämnden i barnets anvisningskommun, ett offentligt biträde samt överförmyndaren i kommunen där barnet vistas. Den gode mannens uppgift är bland annat att stå i kontakt med dessa aktörer. Får barnet uppehållstillstånd upphör godmanskapet och en särskilt förordnad vårdnadshavare förordnas. Godmanskapet upphör även om barnet varaktigt lämnar Sverige. Undersökningen visar att den gode mannens bestämmanderätt sträcker sig lika långt som för andra som är ställföreträdare för barn. I nuvarande lagstiftning föreligger brister ur rättssäkerhetssynpunkt framförallt vad gäller när en god man ska vara förordnad och vilken överförmyndare som är behörig att förordna ställföreträdaren. När en god man är förordnad garanterar systemet att en ställföreträdare finns för barnet, men osäkerhet föreligger kring hur lagen ska tolkas exempelvis om barnet flyttar till en annan kommun. I uppsatsen framkommer det att skäl föreligger för lagstiftaren att se över den lagstiftning som anknyter till frågor om godmanskap för barn och att åtgärda föreliggande brister. Vidare argumenterar jag för att anledning finns att överväga huruvida godmanskap är den bästa lösningen för att tillgodose ensamkommande barns rätt till en ställföreträdare under asylprocessen.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)