Effektiv brottsbekämpning eller hög rättssäkerhet? En studie av den moderna brottsmålsprocessens utvecklingsriktning.

Sammanfattning: I brottmålsprocessen prövar domstolen frågan om åklagarens brottsanklagelse mot en enskild individ är bevisad, samt bestämmer vilket straff som i sådana fall skall utdömas. En uppfattning är att brottmålsprocessens syfte är att ge de materiella straffbestämmelserna genomslag i samhället. I svensk, juridisk doktrin framställs en rättspolitisk skiljelinje mellan uppfattningen att brottmålsprocessen skall vara utformad för att främja effektiv brottsbekämpning med syftet att minimera antalet felaktigt friande domar och å andra sidan att den skall vara utformad på ett sätt som säkerställer att ingen oskyldig individ döms för brott. Syftet med denna studie har varit att undersöka huruvida den moderna brottmålsprocessen utvecklats i riktning mot att främja effektiv brottsbekämpning eller i riktning mot att främja hög rättssäkerhet. Studien har genomförts genom att undersöka utvecklingen av det processuella regelverket för brottmålsprocessen från år 2005 till och med våren 2016. Gemensamt för de fyra lagreformer som studerats är att samtliga har syftat till att förbättra det processuella regelverket. I de traditionella rättskällorna anges sällan uttryckligen de funktionella utgångspunkterna för lagstiftningen. För att kunna genomföra studien har därför två teoretiska modeller använts som analysverktyg; brottsbekämpningsmodellen och rättssäkerhetsmodellen. Genom att mäta elementen i de två motstående modellerna och applicera modellernas kärnvärden på de fyra lagreformerna har det varit möjligt att se vilka kärnvärden som har premierats vid utformningen av respektive lagreform. Gemensamt för de två modellerna är att båda förespråkar effektiv brottsbekämpning – den avgörande skillnaden ligger i huruvida effektivitet eller säkerhet är det primära intresset för den dömande verksamheten. Resultatet av denna studie visar att lagstiftarens uttalade, övergripande målsättning med det senaste decenniets lagreformer har varit att skapa en förtroendeingivande brottmålsprocess. Vidare har lagstiftaren anlagt ett medborgarperspektiv vid utformningen av den moderna brottmålsprocessen. I fokus för lagstiftarens reformarbete har nyttan för den enskilde medborgaren stått. Genom den metod som använts konstateras att, trots att varken effektiv brottsbekämpning eller hög rättssäkerhet har varit ett uttalat intresse för lagstiftaren det senaste årtiondet, har lagreformerna onekligen ändå påverkat spänningen mellan brottmålsprocessens brottsbekämpningsfunktion och rättssäkerhetsfunktion. Slutsatsen är dock att det inte går att ge ett generellt svar på frågan vilken utvecklingsriktning brottmålsprocessen är på väg i fråga om att främja effektiv brottsbekämpning eller hög rättssäkerhet. Olika regler under brottmålsprocessens gång fyller olika syften vilket gör att samtidigt som t.ex. rättssäkerhetsfunktion har förstärkts i ett avseende, har den försvagats i ett annat. Utifrån ett helhetsperspektiv tydliggörs att lagstiftaren under de senaste elva åren haft tre fokusområden för utvecklingen av domstolsförfarandet i brottmålsprocessen (i) utveckling av samverkansåtgärder, (ii) utveckling av bevisregler, och (iii) utveckling av alternativa handläggningsformer. Lagstiftningsåtgärderna inom kategorin samverkansåtgärder har utformats utifrån ett helhetsperspektiv med insikten om att samtliga organ i rättskedjan måste samverka för att brottmålsprocessen skall kunna genomföras utan onödiga avbrott. Under det senaste decenniet har domstolens administrativa målhantering, i större utsträckning än tidigare, anpassats för att samverka med verksamheterna i de övriga organen i rättskedjan. Man kan svårligen påstå att varken brottsbekämpningsmodellens eller rättssäkerhetsmodellens ideal direkt har premierats vid utformningen av dessa åtgärder, däremot att den tilltalade är den part i brottmålsprocessen som fått sina intressen åsidosatta i strävan att uppnå effektiv brottsbekämpning. Avseende bevisreglernas utveckling har lagstiftaren vidtagit åtgärder som förbättrat domstolens förutsättningar att avge materiellt riktiga domar. Att domar är materiellt riktiga är viktigt både ur ett brottsbekämpningsintresse och ett rättssäkerhetsintresse, vilket gjort att lagstiftningsåtgärderna förstärkt såväl brottmålsprocessens brottsbekämpningsfunktion som rättssäkerhetsfunktion. Slutligen konstaterats att lagstiftarens strävan att åstadkomma ett mer flexibelt regelverk har inneburit att alternativa handläggningsformer utformats och utvecklats. Genom den metod som använts konstateras att gemensamt för de alternativa handläggningsformerna är att de karaktäriseras av en lägre rättssäkerhetsstandard än domstolsprövningen enligt ”ordinarie förfarande”. I detta avseende har den moderna brottmålsprocessen utvecklats i tydlig riktning mot brottsbekämpningsmodellens ideal med effektiv brottsbekämpning som ledstjärna.