Privat initiativrätt i planprocessen : En jämförelse mellan Sverige, Norge och England

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Fastigheter och byggande; KTH/Fastigheter och byggande

Sammanfattning: Fram till år 2025 beräknas mellan 51 000 och 93 000 bostäder behöva byggas i Sverige varje år. Idag byggs inte ens i närheten av så många. Konjunktur är mycket betydande för bostadsbyggande men även detaljplaneprocessens effektivitet och hur fort detaljplaner kan tas fram påverkar hur mycket som byggs. Byggprocessutredningen och Plangenomförandeutredningen är två tidigare utredningar som försökt förbättra planprocessen. Utifrån dessa utredningar har frågan om privat initiativrätt aktualiserats. 2019 har en ny utredning gjorts för att se över behovet och förutsättningarna för detta. Samtidigt gäller kommunalt planmonopol som innebär att den fysiska planeringen av mark och vatten är en kommunal angelägenhet.Syftet med denna uppsats är därav att först jämföra planprocesserna i Sverige, Norge och England särskilt i fråga om den privat initiativrättens utformning. Därefter fokuserar frågorna på hur den svenska planprocessen kan utvecklas tillsammans med en utökad privat initiativrätt, vilka för- och nackdelar som kan finnas och hur intresset ser ut för ett införande från kommuner och byggaktörer. Delar i systemen i Norge och England som har en utmärkande del privata initiativ har studerats speciellt, rättare sagt planeringsunderlag och samråd. Uppsatsen omfattar en fallstudie för plansystemen i Norge och England med syfte att jämföras med den svenska planprocessen. Syftet med två jämförande länder var att kunna använda verkliga fungerande förslag på utvecklingsområden till den svenska processen. Både en dokument- och litteraturstudie har utförts. Detta för att sätta sig in ämnet och förstå grundläggande lagstiftning, bakgrunden till dessa och identifierade konsekvenser av detta idag. Den kvalitativa studien har inneburit 14 intervjuer med kommuner, byggaktörer och branschorganisationer.  Det svenska plansystemet på kommunal nivå innefattar en icke bindande översiktsplan och en bindande detaljplan utifrån vilken bygglov söks. Kommunen har planmonopol och bestämmer när ett planarbete ska påbörjas. För att försöka göra processen snabbare kan byggaktörer sedan 2011 begära planbesked och kommuner sedan 2017 begära planeringsbesked. I Norge har alla kommuner en kommuneplan som innefattar två delar, varav arealdelen är bindande. Områdesregulering och detaljregulering motsvarar den svenska detaljplanen, där detaljreguleringen får utformas av privata planintressenter. I England ansöks byggtillstånd utan detaljplan direkt på en icke bindande översiktlig plan.Intervjuer visade att samarbetet skiljer sig åt beroende på vilka kommuner eller byggaktörer som är inblandade. Utredningar, resurser, kompetens, finansiering och lagstiftning påverkar tidsåtgången. Utvecklingsmöjligheter anses finnas i detaljplanens detaljeringsgrad, samarbetet med bygglovsenheten, avvägningen av riksintressen och avtalsvillkor. Byggaktörerna anger att de vill ta mer ansvar i processen för att kunna påverka tidsåtgången. De delar i processen som utgör myndighetsutövning anses istället inte intressant att lägga på det enskilda. Transparensen, tydlighet och samverkan behöver bli bättre utifrån ett konkurrenssyfte. Hur privat initiativrätt ska fungera i praktiken, och om det är bra, finns det delade meningar om.Tidsfrister för hela planprocessen kan tillsammans med ytterligare utredningsansvar stärka byggaktörens kontroll över tiden. Resursbristen i kommunen bör underlättas när mer ansvar läggs på byggaktören. Mer betydande översiktsplaner anses öka transparensen och minska risken för förgävesplanering. En del av risken bör övergå till kommunen som utövar mest kontroll. Privat initiativrätt ställer högre krav på samarbete mellan kommun och byggaktör. Kunskaper och erfarenheter används bäst när de delas med varandra.Samarbetet och transparensen är viktiga faktorer som måste förbättras för att förbättra planprocessen. Det finns ett behov att privat initiativrätt om det bidrar till att processen går fortare. Det är dock svårt att se hur det ska fungera i praktiken, mycket pga. det kommunala planmonopolet. Fördelarna med privat initiativrätt är högre effektivitet, bättre samarbete, större rådighet över marken samt kontroll över risken för byggaktören. Nackdelarna är att konkurrensen blir sämre, visst merarbete uppstår för kommunen, risken ökar i tidigt skede för byggaktören och det görs intrång i planmonopolet. Privat initiativrätt kan framförallt utökas i utredningsskedet men även vad gäller utformandet av detaljplaner.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)