Faktorer som kan påverka mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation : en intervjustudie

Sammanfattning: Sjuksköterskans professionella ansvar är att främja människors hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt att lindra lidande, detta kan ske genom personcentrerad vård. Vid personcentrerad vård är det människan som är i behov av vård som ska sättas i centrum. Akutsjukvård innebär inte bara att ge kritiskt sjuka patienter snabb vård, den ska också vara individanpassad utifrån den patient som söker vård. Våld i nära relation är ett globalt problem som drabbar både kvinnor och män. Det kan ge konsekvenser genom det direkta fysiska traumat samt en rad följdsjukdomar som kan ha en mer psykisk påverkan på offrets livskvalité. För samhället kostar det stora summor årligen. Alla konsekvenser av våld i nära relation kan leda personen som blir utsatt för våld i nära relation till att uppsöka sjukvård, där sjuksköterskor på akutmottagningar har en möjlighet identifiera dessa patienter. Det finns flera kartlagda faktorer som påverkar detta, några är främjande och andra är barriärer som hindrar identifiering och personcentrerad vård.   Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av faktorer som kan påverka mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation.   Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta intervjuer (inklusive en pilotintervju) genomfördes på akutmottagningar på tre sjukhus i Mellansverige med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Rådata analyserades genom induktiv innehållsanalys.   Resultatet visade på faktorer som påverkade mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation och delades upp i två kategorier “Sjuksköterskans upplevda arbetssituation” och “Sjuksköterskans kunskap”. Faktorerna var knutna till den specifika arbetsplatsen och den interprofessionella stöttningen från kollegor i situationer som behöver få ta tid. De handlade också om sjuksköterskans egna förvärvade kunskap och de upplevda brister på kunskap som fanns generellt inom akutkliniken kring att möta patienter som utsatts för våld i nära relation. Faktorerna kunde ses som goda förutsättningar för att ge personcentrerad vård samt barriärer mot personcentrerad vård till patienter som är utsatta för våld i nära relation.   De intervjuade sjuksköterskorna använde personcentrerad vård för att vårda patienter som utsatts för våld i nära relation. Det fanns en kunskapsbrist och det saknades fastslagna rutiner samt kunskap om befintliga rutiner för hur sjuksköterskan skulle och kunde agera i mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation. Ofta saknades en tydlig förankring angående problematiken kring våld i nära relation hos klinikledningen. Samarbete både med kollegor, andra professioner och andra instanser var något som kunde vara både en barriär mot att ge personcentrerad vård men också en främjande faktor.