Humanitära interventioners legalitet - Argument knutna till rättspositivism, naturrätt samt Radbruchs formel

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar frågan huruvida en fristående rätt till humanitära interventioner anses finnas, och om sådana interventioner kan anses vara legitima eller inte ur ett rättssociologiskt perspektiv. Humanitära interventioner är ingen nyhet och har använts vid ett flertal tillfällen för att upprätthålla skyddet för mänskliga rättigheter. Det pågår en diskussion gällande om sådana interventioner kan anses legitima eller inte, speciellt rörande de interventioner som företagits utanför FN-stadgans ramar. Argumenten utgör en avvägning mellan rättspositivistiska och naturrättsliga tankar där olika intressen ges olika högt skyddsvärde. Även argument där möjligheten att fristående humanitära interventioner är en form av nykolonialism är vanligt förekommande. Fallet Kosovo är ett exempel där dessa frågor och argument ställdes på sin spets då NATO, utan säkerhetsrådets godkännande, inledde omfattande flyganfall över Jugoslavien för att stoppa de systematiska kränkningarna av Kosovoalbaner som pågick. Interventionen är mycket omdiskuterad men få väljer att fördöma den i sin helhet. En av rättspositivismens aktörer, Gustav Radbruch, har under sin verk-samma tid skrivit en del om just avvägningen mellan upprätthållandet av den positiva rätten och ”rättvisa”. Utvecklingen av hans tankar över tiden visar att även om rättssystemet består av samma faktorer så kommer olika delar av rättssystemet att värderas olika, i olika tider. Folkrätten är ett mycket dynamiskt rättsområde och måste anpassas efter den värld som rätten ska tillämpas på. Folkrätten kommer med stor sannolikhet att utvecklas i takt med att samhällsutvecklingen går framåt, och humanitära interventioner är inget undantag.