Att se men inte röra

Sammanfattning: Randall Collins modell för en lyckad interaktionsritual kräver fyra ingredienser; kroppslig närvaro, en tydlig gräns i förhållandet till utomstående, delad fokuserad uppmärksamhet mot samma mål och slutligen att ritualen producerar ett kollektivt medvetande där känslan av tillhörighet blir central. (Collins​, ​2004) Kollektiv upprymdhet skapas, vilket innebär att deltagare i interaktionsritualen går in i en slags fysiologisk samklang. Detta producerar i sin tur ett utfall på fyra punkter; gruppsolidaritet, emotionell energi, gemensamma symboler och en gemensam moral inom gruppen. I den här uppsatsen argumenterar jag för att denna modell kan utvecklas, då en stor del av dagens interaktion sker virtuellt. Jag valde bloggen ​niotillfem skriven av Sandra Beijer då den är en av de största i Sverige. Jag har använt mig av textanalys och intervjuer för att få fram underlag för min analys. Materialet analyseras utifrån Collins modell för att se om en lyckad interaktionsritual har uppstått. Studien visar att interaktionsritualen på bloggen uppfyllde Collins krav för att vara en lyckad interaktionsritual. Intervjupersoner påpekade dock att de ansåg att en fysisk närvaro kunde generera ett starkare vänskapsband än en virtuell kontakt kan göra. Detta kopplas till Mary Chaykos (Chayko, 2002) teori om interaktionen som något skapat i vårt eget medvetande; vilket innebär att interaktionen kan påverkas av om det mentala är inställt på att fysisk närvaro krävs. Vidare säger Chayko att internet kan frikoppla oss från tid och rum och ge mer plats åt fantasin att flöda. (Chayko, 2002)