Uppbörd av skatt och andra förpliktelser – En EU-skatterättslig analys av ett antal lagändringar i SFL som berör utländska företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige

Sammanfattning: Riksdagen har under hösten 2020 antagit de lagförslag som utarbetats i prop. 2019/20:190 Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige. Den mest omtalade ändringen avser den s.k. 183-dagarsregeln i SINK och övergången från ett formellt till ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp. I propositionen presenterades det även lagförslag som numera innebär kraftigt ökade bördor och administrativa skyldigheter för utländska företag på följande sätt: (1) skyldigheter för utländska företag utan fast driftställe i Sverige att redovisa och innehålla skatt från ersättningar som betalas ut till arbetstagare som numera inte är undantagna från beskattning i Sverige enligt 183-dagarsregeln i SINK, (2) skyldigheter för svenska företag att göra skatteavdrag med 30 procent från ersättningar för utfört arbete i Sverige av utländska företag som inte är godkända för F-skatt och (3) skyldigheter för utländska företag utan fast driftställe i Sverige att lämna särskilda uppgifter för bedömning av skattskyldighet i Sverige. Uppsatsens syfte är att undersöka om dessa lagändringar är förenliga med de grundläggande friheterna i FEUF. För att besvara uppsatsens syfte kommer rättsdogmatisk metod och EU-rättslig metod att användas. Den rättsdogmatiska metoden används för att fastställa de genomförda lagändringarnas närmare innehåll. Detta för att kunna ha ett relevant jämförelsematerial som de EU-rättsliga källorna sedan kan jämföras mot. Det innebär att lagtext, förarbeten och doktrin används som källa i denna del. Den EU-rättsliga metoden innebär i detta fall prejudikatstolkning från EU-domstolen (i ljuset av lagändringarna) i kombination med den trestegsmetod EU-domstolen själv använder sig av vid tolkning av FEUF: (1) är de grundläggande friheterna i FEUF tillämpliga? (2) medför den nationella lagstiftningen hinder? (3) kan den nationella lagstiftningen ändå rättfärdigas? Uppsatsens slutsatser är att samtliga ändringar utgör hinder för den fria rörligheten för tjänster enligt artiklarna 56 och 57 FEUF. Däremot kan lagändringarna ett och tre ovan rättfärdigas med hänvisning till behovet av en effektiv skatteuppbörd och en effektiv skattekontroll. Det innebär att dessa lagändringar är fördragsenliga. Lagändring nummer två ovan kan dock inte rättfärdigas eftersom den baseras på en allmän presumtion för skatteundandragande, vilket inte är tillåtet enligt EU-domstolens praxis. Det innebär att denna lagändring är fördragsstridig och kan inte tillämpas av myndigheter, domstolar etc. i Sverige.