“Det är som att gå balansgång på slak lina” : Ambulanssjuksköterskans upplevelse av bedömningen när patienten inte är i behov av ambulanssjukvård: en intervjustudie
Sammanfattning: Bakgrund: Att göra bedömningar hör till ambulanssjuksköterskans vardag och sker i varje patientmöte. Det är ambulanssjuksköterskans ansvar att på ett patientsäkert sätt bedöma patientens tillstånd för att kunna besluta om en optimal vårdnivå. Bedömningen kan vara komplex, det är inte alltid självklart vilken vårdnivå som är optimal eller om det ens finns behov av vård.Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att göra bedömningen att patienten inte har något behov av ambulanssjukvård.Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ design. Åtta ambulanssjuksköterskor vid en ambulansstation i norra Mellansverige deltog. Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade telefonintervjuer och insamlat material analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: Resultatet består av två kategorier “Bedöma olika perspektiv i strävan att vilja alla väl” och “Inte svårt sjuk men kan vara ett svårt beslut” samt fyra underkategorier. Ambulanssjuksköterskans upplevelse av bedömningen stämde inte alltid överens med patientens och närståendes uppfattning. Ambulanssjuksköterskans strävan beskrevs som att vilja patientens bästa. Det kändes tryggt att arbeta tillsammans med en kollega i bedömningssituationen och när patienten lämnades kan ambulanssjuksköterskan uppleva osäkert så väl som självklart. Slutsats:Vidare forskning behövs för att skapa bättre förutsättningar för patienten och i samhället. Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att göra bedömningen när patienten inte har något ambulansbehov är som att gå balansgångpå slak lina.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)