Effekten av att använda tal eller brus och olika metoder för rättning av HINT vid testning av CI-användare

Sammanfattning: Cochleaimplantatanvändare (CI) har ofta svårigheter i situationer med bakgrundsljud. Hearing In Noise Test (HINT) mäter talförståelseförmågan för meningar i brus eller tystnad. HINT med brus beskrevs ursprungligen ha fast presentationsnivå för bruset och variabel för tal. Resultatet är ett signal till brusförhållande vid vilket deltagaren svarade 50% rätt. Lägre resultat var bättre. Resultaten från fyra i Sverige förekommande sätt att testa CI-användare med HINT undersöktes. Fast tal istället för fast brus användes såväl som rättning baserad på nyckelord istället för meningar. Resultaten från olika testvillkor jämfördes med varandra och resultat från Speech Spatial Qualities of the hearing scale (SSQ), Hearing Handicap Inventory for the Elderly (HHIE), ålder och tid med implantat, i syfte att utforska hur olika HINT-resultat skiljde sig i relation till dessa uppgifter. Signifikanta skillnader finns mellan olika sätt att utföra HINT. Störst var denna skillnad mellan testning med fast tal och rättning på meningsnivå och övriga testvillkor. Inga signifikanta korrelationer fanns mellan resultaten på HINT och övriga undersökta data. Svårigheter uppstod i testning med fast brus eftersom högtalaren inte kunde presentera tillräckligt starkt tal. Implikationer för klinisk användning av HINT och behovet av en svensk standard för HINT vid testning av CI-användare diskuterades.