Skogsmarksindelningen i gröna och blå kartan : en utvärdering med hjälp av riksskogstaxeringens provytor

Sammanfattning: Inom ramen för riksskogstaxeringen genomförs årligen en stickprovsinventering som syftar till att samla in data som bl.a. ligger till grund för samhällets planering av skogsresurserna samt för uppföljning av förändringar i miljön. En del i den framtida utvecklingen av riksskogstaxeringen blir att integrera fältmätningarna med satellitbilder. Införande av satellitbilder kommer att öka skattningskvaliten för många variabler. F ör att satellitbilder skall kunna användas på ett effektiv sätt krävs att skogsmarken kan avgränsas från övriga ägoslag. Det är därför av intresse att undersöka hur väl de allmänna kartorna i digital form kan användas för att skilja skogsmark från övrig mark. Tidigare studier (t.ex. Boresjö Bronge och Thulin 1993 och Moore och Bauer 1990) visar att noggrannheten vid klassificering av ägoslag varierar från 26% till l 00%. Enstaka studier där kartor använts för att avgränsa ägoslag visar att problem uppstår då myrmark ska skiljas från skogsmark och att avgränsningen troligen kan förbättras. En justering skulle kunna ske mot någon typ av bakgrundsbild t. ex. satellitbild eller flygbild eller med hjälp av andra kartor t.ex. jordartskartan och berggrundskartan. Inom RESE-programmet utarbetas bland annat olika fjärranalysmetoder för att beskriva tillstånd och förändringar på skogsmark. Denna studie ingår som ett led i RESE-projektet "Övervakning av skogseko system". Studiens syfte är att utvärdera kartor som LMV producerar, med avseende på den noggrannheten med vilken de beskriver skogsmark och icke skogsmark i förhållande till riksskogstaxeringens definitioner. Ett försöksområde NV om Stockholm omfattande 15 000 km2 har använts för denna utvärdering. 4490 av riksskogstaxeringens provytor från åren 1989-1994 har använts. Utvärderingen har skett i fem steg. I steg l inventerades de allmänna kartorna utifrån ett antal kriterier, bl. a. skulle kartan finnas digitalt, kartan skulle ha en skala om l :l 00 000 eller större samt komma att täcka större delen av Sverige i en framtid. LMV s blå karta (l: l 00 000) och gröna kartan (l :50 000) valdes. Steg 2 innebar bearbetning av kartorna. Kartorna som levererades kartbladsvis slogs samman till en gemensam databas för respektive kartprodukt. I steg 3 genomfördes gruppering av riksskogstaxeringens ägoslag och kartornas kategorier. Riksskogstaxeringens 17 ägoslag delades in i sju grupper; skogsmark, jordbruksmark, myrmark, bergimpediment, övriga impediment, bebyggelse och vatten. Denna indelning utgjorde grunden till grupperingen av kartornas olika kategorier där strävan var att skapa grupper som var så lika riksskogstaxeringens ägoslagsindelning som möjligt. I steg 4 analyserades hur väl kartmaskerna överensstämmer med riksskogstaxeringens ägoslagsfördelning. Analyser gjordes för kartorna i både vektor- och rasterformat Slutligen i steg 5 gjordes ett försök att förbättra den gröna kartans masker. Detta gjordes genom att kombinera kategorier i de två skikt som kartan levererades i. Analyserna visar att allmänna kartor kan användas för att avgränsa skogsmarken inom försöksområdet. Den noggrannhet som erhölls varierade beroende på kartans lagringsformat, rastrets upplösning, kartans skala samt hur kartans kategorier kombineras. I vektorformat ligger i medeltal 84,4% till 85,3% av riksskogstaxeringens provytor inom den kartkategori som motsvarar ägoslaget. För skogsmark gäller att 91,7% till 95,8% finns inom kartans kategori för skog, medan 86,4% till 88,4% av kartans kategori för skog utgörs av skogsmark, resterande del utgörs av andra ägoslag. Att tänka på är att resultaten endast gäller för försöksområdet i fråga. Det är nödvändigt med liknande utvärderingar på flera håll i landet för att kunna uttala sig generellt om olika kartors användbarhet. Kartorna innehåller ytterligare information som utvärderingen ej tagit hänsyn till, t.ex. arealer för vägar. Dessutom har utvärdering främst varit inriktad mot ägoslaget skogsmark vilket påverkat sammanslagningen av kartkategorier. För att förbättra överensstämmelsen med riksskogstaxeringens ägoslagsfördelning krävs att kartmaskerna förändras. Blå kartan bedöms idag vara lämpligast för att avgränsa ägoslaget skogsmark. Anledningarna är att kartan kommer att täcka större delen av Sverige snabbast och att möjligheten att avgränsa skogsmark är ungefår den samma som för gröna kartan.