Pekingdeklarationen och våld mot kvinnor i Irak- En fallstudie av nationell implementering av Pekingdeklarationen efter 25 år i Irak med fokus på våld mot kvinnor
Sammanfattning: Det har nu gått 25 år efter att Pekingdeklarationen, en av de mest grundläggande deklarationerna gällande kvinnors rättigheter, antogs enhälligt av representanter för 189 länder, men vilken påverkan har den egentligen haft? Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka effekter implementeringen av deklarationen har haft i Irak vad gäller våld mot kvinnor. Detta undersöks med hjälp av en kontextbaserad indikator–metod som tar fram de relevanta indikatorerna gällande Iraks arbete med implementering av Pekingdeklarationen. Primärmaterialet består av rapporter från både den Irakiska staten och civilsamhället som sträcker sig från 1995 till 2020. Det teoretiska perspektivet har haft sin utgångspunkt i intersektionell feminism och Monica McWilliams teori om samhällen under stress. Slutsatserna som kunde dras utifrån resultatet och analysen är att det har skett förändringar i frågan om våld mot kvinnor. Emellertid har majoriteten av indikatorerna inte blivit åtgärdade och få har åtgärdats. Implementeringen av deklarationen har således inte lämnat några omfattande intryck i samhället, något som gäller samtliga indikatorer även där det finns positiva effekter. I den sammanfattande diskussionen diskuteras vad orsakerna till den bristfälliga implementeringen är utifrån två teoretiska perspektiv. Vissa forskare menar att våldet och bortprioriteringen av kvinnors frågor bottnar i nedärvda diskriminerande kulturella föreställningar. Det feministiska perspektivet däremot pekar på de patriarkala strukturerna. Dessa motstridiga sidorna är den bakomliggande kampen inom frågan om våld mot kvinnor i Irak.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)