The song of the prisoner who’s come to hate his cage: Det anti-ironiska projektet hos David Foster Wallace

Sammanfattning: Den här uppsatsen behandlar hur David Foster Wallace i sitt författarskap bedriver ett anti-ironiskt projekt för att återupprätta det naiva och autentiska. Detta tolkas, med Fredric Jamesons teorier om ”det politiska omedvetna”, som en antikapitalistiskt tendens. Resonemanget underbyggs av ett urval ur forskningen kring romanen Infinite Jest, från 1996, och en närläsning av novellen "The Suffering Channel" ur novellsamlingen Oblivion, från 2004. Resonemanget förs att det, ur en parallelläsning av ”The Suffering Channel” och religionsframställningen i Infinite Jest, framträder en frustration över kapitalismens process att inordna allt på en marknad och ett behov att upprätta ”absurda” sammanslutningar för att undgå denna process. Ur detta framträder också ett resonemang kring konstens (o)möjlighet att åstadkomma förändring.