Arbetstagares yttrandefrihet och kritikrätt vid användning av sociala medier

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks rättsläget för arbetstagares yttrandefrihet och gränserna för kritikrätten vid användning av sociala medier såsom Facebook och bloggar. Arbetstagaren har en plikt att vara lojal gentemot sin arbetsgivare. Lojalitetsplikten utgör en samlingsbeteckning för en rad olika förpliktelser, t.ex. tystnadsplikten och den närliggande skyldigheten att iaktta begränsning i kritikrätten avseende arbetsgivaren, företrädare för arbetsgivaren och förhållandena på arbetsplatsen. Såsom lojalitetsplikten kommit att preciseras i Arbetsdomstolens rättspraxis innebär denna att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och undvika lägen där han eller hon kan komma i pliktkollision med arbetsgivaren. Arbetstagare får heller inte vidta åtgärder som är ägnade att skada eller på annat sätt försvåra för arbetsgivaren. Eftersom lojalitetsplikten kan gälla även utanför arbetstid får arbetstagaren inte heller på sin fritid göra yttranden på Facebook eller i bloggar som är ägnade att medföra skada för arbetsgivaren. Avseende arbetstagares utrymme att kritisera arbetsgivaren följer av rättspraxis att utgångspunkten är att arbetstagaren måste anses ha en vidsträckt rätt att kritisera och ifrågasätta arbetsgivarens handlande utan att detta anses utgöra ett illojalt agerande. Detta anses även korrespondera med den grundlagsstadgade yttrandefriheten som tillkommer offentligt anställda. Med bakgrund av att yttrandefriheten i princip gäller framför lojalitetsprincipen, tillåts offentligt anställda i betydande omfattning diskutera och kritisera förhållandena på sina arbetsplatser. Annorlunda förhåller det sig för privat anställda som inte omfattas av lagregleringens skydd. Arbetsdomstolen har emellertid slagit fast att privat anställda tillerkänns en medborgerlig yttrandefrihet. Domstolen har dock ännu inte klargjort hur långtgående denna frihet är. Europadomstolens praxis visar också att Sverige har en positiv skyldighet att se till att privat anställdas yttrandefrihet skyddas mot angrepp ”i vissa fall”. När Arbetsdomstolen avgör i vilken utsträckning arbetstagaren får kritisera arbetsgivaren utan att det utgör saklig grund för uppsägning tar domstolen hänsyn till en rad olika omständigheter. Enligt min bedömning har användningen av sociala medier inte medfört något principiellt nytt i sig, annat än att den underlättat för en snabbare spridning av information. Det kan dock diskuteras om inte användningen av sociala medier kan komma att påverka Arbetsdomstolens bedömningsgrunder i vissa avseenden. Exempelvis kan det diskuteras om arbetstagares kritik eller andra åsiktsyttranden som görs om arbetsgivaren på Facebook eller i bloggar någonsin kan anses göras i syfte att komma tillrätta med missförhållanden på arbetsplatsen.