Gestaltning av löpspår i staden : illustrerat i stadsdelen Veddesta, Stockholm

Sammanfattning: Plats för fysisk aktivitet och rörelse blir allt mindre i staden på grund av förtätning, som är en rådande trend inom planering i Sverige. Samtidigt ökar stillasittandet hos befolkningen vilket redan är ett allvarligt folkhälsoproblem. För att motverka denna trend behöver staden planeras och utformas med strukturer som underlättar för människor att leva ett mera aktivt liv i vardagen. Investeringar som gynnar gående och cyklister har redan gjorts under de senaste åren. Att planera för löpare kan vara ett ytterligare steg för att stärka möjligheten till rörelse i staden. Löpning är en av de vanligaste och mest populära träningsformerna bland befolkningen idag. Tyvärr är stadsmiljön ofta dåligt anpassad för löpning. Barriärer, hög täthet, långa avstånd och få grönområden, är några av de mest begränsande faktorerna. En metod för att underlätta löpning i staden är att planera löpspår med god utformning och tillgänglighet. Studien riktar sig till andra landskapsarkitekter och personer som arbetar med planering av våra städer och vill inspirera samt bidra till debatten om planering för fysisk aktivitet. Löpning är en form av träning som med sin enkelhet har stor potential att förbättra folkhälsan. Syftet är att undersöka hur löpning i staden kan främjas genom gestaltning av löpspår i stadsdelen Veddesta i Stockholm. Veddesta är idag ett industriområde men håller på att utvecklas till en tätbebyggd stadsmiljö. Som grund till gestaltningsförslaget har en litteraturstudie genomförts för att kartlägga det nuvarande kunskapsläget inom löpning. Dessutom har testlöprundor och landskapsanalyser utförts. Förarbetet har utmynnat i ett antal principer för en god löparmiljö, som i sin tur applicerats på gestaltningen. Principerna är flyt, orienterbarhet, närhet, topografi, grön och blåstruktur, markmaterial, trygghet och säkerhet, valmöjlighet, facilitet samt eskapism/rofylldhet. Gestaltningsförslaget ämnar illustrera hur Veddesta kan planeras och utformas för att uppmuntra fler i stadsdelen att springa. Dagens stadsbyggnadsideal med tät och hög bebyggelse innebär strukturer som försvårar för löpning, såsom många korsningar och mindre grönområden. Det begränsade utrymmet i staden innebär också att det kan uppstå konflikter mellan fotgängare, löpare, cyklister och bilar. Att planera för löpare, såväl som för gående och cyklister, kan skapa en stadsmiljö med bättre rörelseflöden. Löpare har nämligen intressen som ställer höga krav på miljön. Detta är intressen som även sammanfaller med kvalitéer för en god livsmiljö överlag. Att planera för löpare har potential att bidra till en struktur som främjar rörelse och stärker folkhälsan. Effekterna av att utforma löpspår i staden behöver dock undersökas ytterligare. Det finns också behov av en djupare diskussion om planering av löpare i staden är en önskvärd metod när man planerar städer för ökad fysisk aktivitet. Denna studie hoppas kunna bidra till en sådan diskussion.