Faktorer i uppföljningen som påverkar livskvalitet hos personer med hjärtsvikt : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Hjärtsvikt är ett livslångt syndrom som drabbar många människor i världen och prognosen är dålig. Syndromet är progressivt med successiv försämring, upprepade behov av sjukhusinläggning och hög risk för plötslig död. Att leva med hjärtsvikt innebär att hantera symtom som både fysiskt och psykiskt kan påverka hälsan, farmakologisk och ickefarmakologisk behandling, egenvård och sjukhusinläggningar. Att leva med hjärtsvikt medför begränsningar i det dagliga livet och kan leda till sänkt livskvalitet. Kontinuerlig uppföljning är av stor vikt och bör inrikta sig på ett holistiskt och individualiserat omhändertagande av personer med hjärtsvikt och deras närstående. Rekommendationen är att personer med hjärtsvikt ska följas upp på hjärtsviktsmottagning som styrs av specialistutbildad sjuksköterska för att främja livskvalitet, undvika händelser med försämring av hjärtsvikt och undvika återinläggningar. Syftet var att belysa faktorer som ingår i uppföljningen av personer med hjärtsvikt och hur de påverkar deras livskvalitet.   För att besvara syftet valdes litteraturöversikt som metod. Datainsamlingen ledde till totalt 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Databaserna som användes vid datainsamlingen var PubMed och CINHAL complete. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med en integrerad analys.   Resultatet av studierna utmynnade i kategorierna utbildningsprogram, uppföljningsprogram och telemonitoreringsprogram. I de olika programmen utmynnade olika faktorer som undervisning, individualiserad vård, telemonitorering, telefonuppföljning, stödjande strategier, egenvårdshantering och hembesök. Kategorin utbildningsprogram bestod av nio studier, åtta av studierna visade på en förbättrad livskvalitet. En visade endast på en kortsiktig förbättring av hjärtspecifik livskvalitet, interventionen var baserad på grupputbildning. Kategorin uppföljningsprogram bestod av fyra studier där tre av studierna visade på förbättrad livskvalitet. En studie avvek och visade inte på förbättrad livskvalitet, interventionen bestod till stor del av telefonuppföljning. Kategorin telemonitoreringsprogram bestod av tre studier och samtliga studier resulterade i förbättrad livskvalitet.    Slutsatsen är att det i uppföljningen ska finnas individanpassade faktorer för att personen ska kunna leva med så god livskvalitet som möjligt.   Nyckelord: Hjärtsvikt, livskvalitet, uppföljning, intervention