Avtalsstyrning av primärvården i Stockholms Läns Landsting : En studie av Beställar- utförarmodellen

Sammanfattning: I början på 1990-talet växte det fram nya synsätt på hur sjukvården och annan offentlig verksamhet skulle styras för att sänka kostnader och uppnå effektivitet. 1992 infördes Stockholmsmodellen i Stockholms Läns Landsting där det viktigaste inslaget var att skilja på beställare och utförare. Beställarnas uppgift är att formulera målen för verksamheten och utförarnas är att bedriva verksamheten i enlighet med dessa mål och för att detta ska fungera behövs en effektiv beställarstyrning. En förutsättning för detta är att de aktörer som är inblandade uppfattar styrningen som legitim, då arbetar utförarna i enlighet med de mål som beställaren satt upp. Styrningen som bedrivs är avtalsstyrning där avtal skrivs mellan de bådaparterna om vad som ska utföras och vad det ska kosta. Studier som genomförts visar att det finns vissa svårigheter i styrningen av de interna utförarna i Stockholms län där de skriftliga avtalen inte fick den styreffekt som man hade förväntat sig. Orsaker till detta är att avtalen med de interna utförarna var mer allmänt formulerade än de skriftliga avtalen med de externa utförarna och inte heller juridiskt bindande. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur beställare och interna utförare i primärvården i Stockholms Läns Landsting uppfattar att beställarstyrningen i SLL fungerar och bör fungera och om det finns skillnader i deras uppfattningar. Resultatet av undersökningen visar att beställare och utförare har likartade uppfattningar om vilka respektive grupps viktigaste uppdrag är, men att det finns stora skillnader när man sen beskriver hur det faktiskt fungerar. Uppfattningen om hur beställarstyrningen bör se ut är i vissa delar gemensam mellan beställare och utförare, men utförarna är i högre grad missnöjda med hur styrningen ser ut och fungerar i nuläget. Den befintliga beställarstyrningen i Stockholms län bland utförare verkar inte ha den legitimitet som kan tyckas vara en nödvändighetför att styrningen ska anses vara effektiv och uppfylla sitt syfte.