Språkstörning: den okända funktionsnedsättningen

Sammanfattning: Förväntat kunskapsbidrag I Sverige har 1 av 14 barn språkstörning därför är det av intresse att få kunskap om förskollärarnas upplevelser och olika framgångsfaktorer i arbete med barn som har språkstörning. Pedagoger behöver kunskap och kompetenser kring vad språkstörning är för att kunna möta dessa barn och ge adekvat stöd (Sjöberg, 2014; Nettelbladt 2007; Hallin 2019). Kunskap och kompetens hos förskollärare är nödvändiga för att skapa en tillgänglig lärmiljö för barn med språkstörning (SPSM, 2018). Studien avser att öka förståelsen kring förskollärares uppfattningar när det gäller språkstörning, deras kunskaper samt vilka metoder som är framgångsrika i mötet med barn med språkstörning som gynnar deras lärande och utveckling. Syfte och frågeställningar Syftet är att beskriva förskollärares uppfattningar om deras erfarenhet av barn som har språkstörning. Ytterligare ett syfte är att identifiera framgångsfaktorer som upplevs bidra till språkutveckling hos barn med språkstörning. Hur definierar förskollärarna språkstörning?Vilka erfarenheter har förskollärare av arbete med barn som har språkstörning?Vilka uppfattningar har förskollärare om svårigheterna som följer språkstörning?Vad anser förskollärarna är framgångsfaktorer i arbetet med barn som har språkstörning? Teori Barn med språkstörning är ofta i behov av särskilt stöd. Förskollärares bemötande av barn i behov av särskilt stöd kan kopplas till olika synsätt inom specialpedagogiken. Den teoretiska utgångpunkten i de specialpedagogiska perspektiven är det relationella perspektivet, det kategoriska perspektivet och dilemmaperspektivet (Nilholm, 2007). Studien tar även avstamp i teorin om salutogena perspektivet myntat av Antonovsky (2005) som handlar om känslan av sammanhang vilket är applicerbart för barn med språkstörning som behöver möta en lärmiljö som är meningsfull, hanterbar och begriplig. Metod I studien används kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod för att identifiera olika tankar och upplevelser kring ett fenomen hos fem förskollärare. Vidare tar studien avstamp i fenomenologin för att undersöka förskollärarnas uppfattningar kring framgångsfaktorer i arbetet med barn med språkstörning. Fenomenologin är lämplig att använda när undersökningen syftar till att skapa en djupare förståelse för deltagarnas upplevelser. Studiens syfte och frågeställningar besvaras genom att tolka deltagarnas subjektiva erfarenheter och tankar. I analysen av det empiriska materialet har kvalitativ innehållsanalys använts.  Resultat Studien visade att det finns en variation av uppfattningar kring vad språkstörning är och hur förskollärarna definierar begreppet. Deltagarna kopplade ihop språkstörning med språkförsening, flerspråkighet och att barn saknar verbalt språk. Ingen av deltagarna förknippade språkstörning med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Kunskapen och kompetensen gällande språkstörning på arbetsplatsen ansåg samtliga informanter vara bristfällig. TAKK och bildstöd anses vara framgångsfaktorer för att kunna tillgängliggöra lärmiljön. Deltagarna beskrev att det relationella förhållningssättet var en framgångsfaktor. Goda relationer och intresse för barnet ansågs vara nödvändiga för att kunna arbeta mer förebyggande. I mötet med barnet beskrev deltagarna att viktig information kan erhållas och som är nödvändig för barnets framtida språkutveckling.  Specialpedagogiska implikationer Förskolans förebyggande arbete med barn som har språkstörning kräver kunskap om barnets svårigheter och behov och det bör omfatta all personal. Risken finns att svårigheterna som följer med språkstörning uppstår om inte fokus ligger på förebyggande arbete, vilket kräver relationellt perspektiv. Arbetet med språkstörning hos barn är en utmaning för förskolepersonalen. Lösningar och åtgärder är inte alltid enkla att hitta, vilket kan leda till förskolan hamnar i dilemmaperspektiv.