Fysisk planering för ökat vattenbruk

Sammanfattning: Det svenska vattenbruket är en liten näring men som har potential till att utvecklas till en allt större och långsiktigt hållbar näring. Vattenbruket har under de senaste åren fått ett ökat politiskt intresse och är idag en del av Sveriges livsmedelsstrategi. Branschen har dock framfört svårigheter med att hitta lämpliga lokaliseringar för sina verksamheter samt att det finns en förutbestämdhet och bristande kunskap hos lokala myndigheter. Trots önskemål från branschen har många kommunerna inte sett ett behov av att planlägga vattenbruk. Syftet med denna uppsats är att klarlägga vilken inverkan den fysiska planeringen av vattenbruk i svenska kommuner har på vattenbrukets tillväxt som näring. Uppsatsen är utarbetat efter en litteraturöversikt och rättdogmatisk litteraturstudie, följt av kortare intervjuer med sakkunniga. Efter det har en kvantitativ undersökning genomförts där 64% av Sveriges kommuner svarat på en enkät. Baserat på enkäten genomfördes sedan en fallstudie. Det finns fortfarande en negativ association till vattenbruket som hämmar näringens tillväxt. För att öka behöver vattenbruk inkluderas mer i den fysiska planeringen och betraktas som en näring som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar på lång sikt. Kommunerna behöver en långsiktig vattenplanering med hänsyn till vattenbruket för att säkerställa den lokala vattenförsörjningen, vattenkvaliteten, allmänna intressen, naturmiljön och kunna behålla stora företag inom vattenbruk i kommunen. Landbaserat vattenbruk blir allt vanligare och integrerar mark- och vattenanvändning. Kommersiellt vattenbruk är i regel en förädlingsindustri och behöver alltid bygglov och strandskyddsdispens. För att förkorta tillståndsprocessen kan kommuner ange lämpliga områden i översiktsplanen. Det finns ett flertal sätt att göra det på samt att branschen och andra förvaltningsmyndigheter kan på olika sätt underlätta och hjälpa kommunerna med analysen av lämpliga områden.